Fortsätt till huvudinnehåll

Kreativa lösningar för elever som behöver det

Vi är inne på andra förberedelseveckan på skolan för elever med npf-diagnoser där jag jobbar. Det är mycket som ska planeras och förberedas inför att eleverna börjar på måndag. Det slår mig, varje dag, hur lite kunskap man har om elever med npf-svårigheter hos dem som skriver lagar, paragrafer för skolans värld. Det är mycket som man som lärare och skola SKA göra, som går stick i stäv med vad elever med npf-svårigheter BEHÖVER. Hur gör man då? Man får skarva, vara kreativ och hitta speciallösningar...





Jag känner en tjej som haft en oerhört tuff skoltid. Inte förrän hon började gymnasiet (individuellt program på en skola där man har inriktning djur, häst och hund i kombination med studier) och hamnade bland elever som hon äntligen kunde spegla sig i slapp hennes mamma kämpa för att få henne att behålla sin självkänsla. Flickan slapp, efter många års kamp, från föräldrar, några lärare och flickan själv att bli utsatt för mobbning och utanförskap.

Flickan fick reda på att hon kommer att få gå kvar på skolan, fast hon är behörig för gymnasiet. Man har varit kreativ och lyhört för flickans behov och för flickans bästa. Att börja i en vanlig klass på ett vanligt gymnasiet var ganska mycket dömt att misslyckas och det förstod flickans lärare och rektor. En dag ringde en lärare till flickans mamma och berättade lite om höstterminens som komma skulle. Flickan ska läsa individanpassat. Lagom för att hon ska orka. För att hon ska lyckas. Dessutom hade man kommit på något väldigt kreativt. Flickan, som är duktig med hästar och som läste och blev godkänd i "hästkunskap" förra terminen ska denna terminen förmodligen få vara hästlärarens "lärarassistent" åt de elever som börjar på skolan detta läsår. Alltså kreativa lösningar som har elevens bästa i fokus, vi måste sträva efter det - annars har vi fullständigt missuppfattats med vårt uppdrag som lärare. När jag en gång i världen läste till lärare gjorde jag det för att hjälpa elever att utvecklas. Det måste alla elever får chans att göra, även de som inte följer normelevens sätt att vara på.

Det tycker i alla fall jag. Vad tycker du?
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…