Fortsätt till huvudinnehåll

Kreativa lösningar för elever som behöver det

Vi är inne på andra förberedelseveckan på skolan för elever med npf-diagnoser där jag jobbar. Det är mycket som ska planeras och förberedas inför att eleverna börjar på måndag. Det slår mig, varje dag, hur lite kunskap man har om elever med npf-svårigheter hos dem som skriver lagar, paragrafer för skolans värld. Det är mycket som man som lärare och skola SKA göra, som går stick i stäv med vad elever med npf-svårigheter BEHÖVER. Hur gör man då? Man får skarva, vara kreativ och hitta speciallösningar...





Jag känner en tjej som haft en oerhört tuff skoltid. Inte förrän hon började gymnasiet (individuellt program på en skola där man har inriktning djur, häst och hund i kombination med studier) och hamnade bland elever som hon äntligen kunde spegla sig i slapp hennes mamma kämpa för att få henne att behålla sin självkänsla. Flickan slapp, efter många års kamp, från föräldrar, några lärare och flickan själv att bli utsatt för mobbning och utanförskap.

Flickan fick reda på att hon kommer att få gå kvar på skolan, fast hon är behörig för gymnasiet. Man har varit kreativ och lyhört för flickans behov och för flickans bästa. Att börja i en vanlig klass på ett vanligt gymnasiet var ganska mycket dömt att misslyckas och det förstod flickans lärare och rektor. En dag ringde en lärare till flickans mamma och berättade lite om höstterminens som komma skulle. Flickan ska läsa individanpassat. Lagom för att hon ska orka. För att hon ska lyckas. Dessutom hade man kommit på något väldigt kreativt. Flickan, som är duktig med hästar och som läste och blev godkänd i "hästkunskap" förra terminen ska denna terminen förmodligen få vara hästlärarens "lärarassistent" åt de elever som börjar på skolan detta läsår. Alltså kreativa lösningar som har elevens bästa i fokus, vi måste sträva efter det - annars har vi fullständigt missuppfattats med vårt uppdrag som lärare. När jag en gång i världen läste till lärare gjorde jag det för att hjälpa elever att utvecklas. Det måste alla elever får chans att göra, även de som inte följer normelevens sätt att vara på.

Det tycker i alla fall jag. Vad tycker du?
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…