Fler och fler blir de kändisar som "kommer ut ur garderoben" och berättar om sina neuropyskiatriska funktionsdiagnoser. En av dem är Kleerup som ju är känd som en människa med mycket genialitet när det gäller musik, men mycket slirande i väggrenen när det gäller livet i övrigt. Det sammanbindande för alla som lyckats med något i livet, samtidigt som de haft ett svårt privatliv är: de har hittat en sak, en del, en ingrediens i livet som de varit väldigt bra på. Det har fått dem alla att överleva. Just det där att ha hittat något som de har kunnat fokusera på när alla andra har tyckt att de varit jobbiga och besvärliga, det har räddat dem.
Jag tänker att om vi som är vuxna nu kan använda oss av den kunskapen som kändisar med npf sprider. Om vi i mötet med dagens barn, kan hjälpa alla barn/elever att hitta sin sak som de kan vara stolta över (det behöver inte vara något megafantastiskt utan kan lika gärna vara något helt vardagligt som frimärkssamling eller fiske eller mangamålade etc) och om vi kan sluta stirra oss blinda på att alla ska vara som alla andra, inte för långa, inte för korta, inte för breda eller för smala, inte prata för mycket, inte heller för lite... Då kan vi, med den kunskap vi har idag om npf-diagnoser rädda många fler barn från att bli utslagna i skolan.
Här berättar Kleerup om hur han ser på sina diagnoser och vad han tänker om att få diagnos och livet i övrigt. Se hela, det är väl värt att se och lyssna på Kleerup och hans läkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar