Alldeles för sällan "good enough"

Ofta när jag jobbar med npf-frågor slås jag över hur mycket människor kämpar, dels barnen med npf-svårigheter och dels deras föräldrar, lärare o s v.

Jag tror att vi (vi som jobbar med och vi som lever med npf) måste sluta jämföra oss med andra. Vi måste istället börja jämföra oss med - oss själva. Då har vi mycket större chans att hamna i "det där gjorde du/jag/vi bra!"-läget. Egentligen är detl så med alla människor att ju mer du jämför med dig själv och gör så gott just du kan, desto bättre mår du faktiskt själv.  Att vara "good enough", tänk vad mycket misslyckande och stress vi hade sluppit då.

Man är inte dålig för att man är "good enough", man är så bra man kan, helt enkelt.

Jag tror också att vi skulle må bra av att titta på de omständigheter vi befinner oss i, innan vi bestämmer oss för att vi gjort "en dålig dag". Vi pratade om detta på mitt jobb häromdagen. Om vi inte tar med allt det svåra och jobbiga som kommer med att man har en eller flera npf-diagnoser när vi tänker på hur dagen har gått - så kommer vi alltid att anse att vi misslyckats, även de dagar då vi faktiskt till och med kanske varit mer än "good enough", det är helt enkelt extremt svårt att jämföra sig själv med andra när man har eller jobbar med npf-svårigehter, om du förstår vad jag menar.

Se de bra saker du/ditt barn/dina elever gör i dag. Fundera på om det som inte gick bra kan förändras till nästa gång, men klappa dig själv och andra på ryggen för det de och du gjort bra idag, både barn och vuxna!

Kommentarer

Anonym sa…
Tack! Så skönt att jag hittat din blogg. Som mamma till två barn med ADHD så har man ju rätt fullt upp. På din blogg får jag massa energi av tänkvärdhet! Vet att man är långt ifrån ensam med npf i familjen, ändå känner man sig så otroligt ensam mellan varven. Ha en fin kväll!

Populära inlägg