Fortsätt till huvudinnehåll

Avslutning och stipendier

Fredag kväll och landets alla skolbarn har fått sitt efterlängtade sommarlov. "Min" skola hade avslutning idag och det allra finaste med avslutningen var när en av skolans avslutningselever gjorde en improvisationslåt om skolan, dåtid och framtid. En elev som har svårt med de flesta ämnen som vi har i den svenska skolan glänste när hon helt utan träning höll det finaste talet/sången till skolans elever och personal. Det var starkt att lyssna på och fint!

På skolan jag jobbar på har vi inga stipendier att dela ut och jag hoppas att vi inte kommer att få några. Stipendier, priser innebär ju att vi, precis som när vi sätter betyg, ska peka ut några elever som lite extra bra i förhållande till de andra eleverna. Det är otroligt trevligt att få stipendium och det är härligt att vara förälder till ett barn som får ett stipendium. Ibland är det stipendier till de som redan är allra bäst i sin klass. Några stipendier går till eleven som utvecklats mest. Det är, som sagt, trevligt för många av de inblandade, men det ger också några barn som blir dubbelt förlorare. Nämligen de som inte är särskilt bra i de ämnen som vi mäter i skolan och som inte heller får något alternativt pris.

Jag vet inte vad du som läser här tycker, men jag vet vad jag själv tycker om stipendier. Så länge vi inte ger stipendier eller utlåtande om alla elever i en klass - så ska vi hoppa över att ge priser. På den skolan jag jobbat denna terminen ger vi, som sagt, inga stipendier. På skolan jag jobbade innan gav vi diplom till alla. Eleverna på min förra skola, som för det mesta var vana att vara "sämst i gruppen" glittrade när de fick komma fram och hämta var sitt diplom. Alla kunde få diplom - eftersom alla är bra på något.

Vi kan uppmuntra elever att de är bra och att de ska fortsätta jobba och kämpa - utan att lämna några utanför. Om vi hade gett diplom till eleverna på min nuvarande skola då hade eleven som improviserade fått diplom/stipendium som "klokaste inspiratör" eller "fantastisk improvisatör", men det betyder inte att inte de andra eleverna också hade kunnat få ett omnämnande. Förstår faktiskt inte varför man måste utelämna vissa för att lyfta andra...
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…