Fortsätt till huvudinnehåll

Det finns ett sätt att säga nej, men svårt att veta hur man kan göra istället

Jag måste bara tacka alla er som hört av er till mig via mejl, sms och facebookmeddelande för att hjälpa mig att hitta lösningar på körkortskrånglet. Vi är en liten bit längre fram i frågan, men har ännu inte löst det. Imorgon ska dotterns pappa, min make, som för tillfället är rätt ordentligt förkyld, ta över stafettpinnen. Det kommer att gå, men det kommer att ta lite mer tid än för andra som vill få körkortstillstånd och som inte har npf-diagnoser.

Vi pratade om hur eleverna på skolan ska få tydligare förståelse för läroplanens kursmål och betygskriterier. För mig, som jobbat med många elever som tydligt visar när de inte förstår meningen, inte har motivation för övningarna, är det tydligt vad som måste vara själva skelettet för att få eleverna att förstå meningen med högtravande kunskapsmål (där vi lärare i allmänhet inte alltid ens själva förstår vad skolverket menar alla gånger). Vi måste plocka ner varje mål så att eleven alltid kan få svar på frågan "varför" när vi gör något i skolan. Om jag inte har ett svar "därför", om jag inte formulerat det, och förtydligat det för mig själv - då har jag väldigt svårt att få med mig framförallt elever som är motivationsberoende.

Om mina elever inte kan förstå meningen med varför vi gör en uppgift eller arbetar med ett område så har jag missat målet med det arbete jag försöker utföra. Om eleven inte förstår att vi samarbetar kring det arbete den ska göra, att jag är på skolan för att hjälpa hen att utveckla sig själv, att ta vidare steg. Om eleven känner sig tvingad att göra saker - eller inte förstår meningen, då behöver jag fundera själv, tillsammans med kollegor och med eleverna på hur vi behöver förändra så "varför" får ett tydligt "därför".

För övrigt menar jag att det finns ett sätt att säga "nej" på. Men många sätt att ge möjligheter eller förslag på hur man kan göra istället. Vi säger alldeles för ofta "nej" när ett barn, en elev inte gör som vi tänkt oss, utan att ge förslag eller andra möjliga lösningar. Att säga "nej" istället för att ge möjligheter att göra på ett alternativt sätt, genom att ge förslag eller lösningar som skulle kunna fungera bättre är inte att hjälpa en elev/ett barn att utvecklas. Det är ungefär som att inte kunna svara "därför" på frågan "varför".

Om vi bara säger "nej" talar vi bara om vad man för fel, utan att ge förslag på hur man kan göra istället. Då är det svårt, för att inte säga omöjligt att göra rätt nästa gång.


Nu är det drygt två veckor sedan vi fick avliva vår fina hund, Molly. Vi börjar vänja oss vid att bara ha en hund och sådan tur att vi har Pocka, Mollys valp som nu är sex år. Pocka som myser med mig i soffan ger glädje och energi när energin ibland tryter. 


Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…