Fortsätt till huvudinnehåll

Tillit och anknytning

Jag var i Stockholm och föreläste i onsdags. Det var en konferens som Friends och UnderbaraAdhd anordnade gemensamt. Konferensen ville rikta ljuset på det faktum att barn, ungdomar och vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar mycket oftare än andra människor hamnar i situationer av mobbning, som mobbad eller som mobbare.

Jag var där som föreläsare, förälder, lärare och kbt-councellour - hur gör vi för att hjälpa de barn som blir mobbade och de barn som mobbar. Numera har många av oss kunskap om vad det är för svårigheter man behöver kämpa med när man har npf-svårigheter. Fortfarande står vi ofta och stampar kring HUR vi ska göra för att HJÄLPA. Att det är svårt vet många, men HUR man ska göra för att underlätta eller få det att fungera i skolan, det är sällan man diskuterar. Jag tror att det beror på att man faktiskt inte vet det. Det är lättare att beskriva det svåra. Svårare att beskriva hur man ska underlätta. Om du förstår hur jag menar. Det pratade jag om. HUR man kan göra. HUR man kan tänka. VAD man kan göra.

När jag pratar med elever, föräldrar och nära anhöriga om vad som varit jobbigast med att vara mobbad eller ha ett barn som blir mobbat är svaret alltid detsamma.

- Att man inte trodde mig, att man inte tog mig på allvar, att man inte stod på min sida.

Det handlar om tillit och anknytning. Om jag upplever mig vara utsatt och mobbad, men min lärare (eller andra vuxna för den delen) talar om för mig att det inte är så farlig som jag upplever. Då får tilliten en ordentlig törn hos barnet. Om det händer flera gånger så kan det till slut bli som hos flera barn jag känner till - man slutar lite på vuxenvärlden.

Att känna tillit, att känna att man har någon att luta sig emot när det är jobbigt, det kan vara skillnad på liv och död i ett barns liv. 

Att vi vuxna tar barnens känsla på allvar. Känner jag mig mobbad - då måste de vuxna runt mig hjälpa mig. Inte säga att det inte är så farlig, men säga att jag hör vad du säger, jag ska göra mitt bästa för att hjälpa dig. Jag står på din sida. Vi ska försöka få stopp på mobbningen.

Detta kan vi säga, måste vi vuxna säga utan att skälla på den som mobbar.

Den eller de som mobbar måste få veta att det de gör är fel, men vi måste också ge alternativ till mobbningen. Vi måste fysisk och psykiskt bygga bort mobbningen genom att göra konstruktiva lösningar som hjälper mobbaren att sluta, för i förlängningen mår inte heller den som mobbar, bra av det den håller på med.

Tillit, anknytning - att barnet/eleven känner trygghet i att de vuxna runt hen inte sviker eller skäller, men ger svar på hur man kan göra, stöttar, hjälper till att hitta nya vägar - vare sig du är mobbad eller mobbare - det är att vara vuxen.
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…