Fortsätt till huvudinnehåll

Vuxentips kring barn med npf

Träffade en gammal vän/"aerobicelev" på skivstångspasset ikväll. Han/du gjorde mig så glad. Tänk att det jag sagt och skriver kan hjälpa till! Det är härligt att tänka på. Vi pratade lösningar, inte problem! Jag blev sugen på att återge några tips så här på tisdag kväll efter vårt samtal.

Några knep och trix för att hjälpa ett barn/en elev som har svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet:

"Lovebomba" ditt barn/din elev som sällan får höra av andra att den gör/är bra eftersom hen inte "lyckas" i förhållande till sina klasskamrater. "Lovebomba" innebär att du säger att barnet gör bra/är bra ofta, ofta och undviker att säga när barnet misslyckas - du kan nämligen vara helt säker på att barnet/eleven själv också uppfattar att den misslyckats/gjort något obra. 

Jobba på samarbetet. Istället för att skjuta in dig på det som inte fungerar, det som barnets/elevens lärare/förälder gör fel - tänk istället på hur du kan göra för att förbättra samarbetet. När samarbetet bryter ihop - då förlorar ett barn/en elev som redan har små marginaler för att lyckas. 

Låt barnet ta den tid hen behöver genom skolan. Sluta fokusera på att barnet/eleven måste ta sig igenom skolan på samma tid och på samma sätt som sina klasskamrater. Tänk istället på vilka alternativa vägar barnet/eleven kan välja. 

Under sker hela tiden. Så ofta sker under när barn som har haft det svårt i grundskolan växer upp, börjar gymnasiet eller börjar vuxenlivet. Så plötsligt upptäcker man att så mycket mer än vad man trodde när man satt på krismöte efter krismöte kring barnet/eleven faktiskt fungerar. Glöm aldrig det. 

Barn kan så mycket mer än vi vuxna anar och förstår. Låt inte din oro och okunskap stoppa barnets utveckling, fortsätt hjälp hen att lyckas!

Tack för samtalet ikväll, Peter, det gav mig till och med mer energi än själva skivstångspasset!:)




Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…