"Bakbind inte lärarna" vad menade jag egentligen?

Många är ni som läst och delat gårdagens inlägg som jag skrev här efter att ha läst en artikel på Göteborgs-Postens ledarsida. Läs texten från GP här.

Många gillade det jag skrev, men några är ni som har blivit lite provocerade och påpekat att jag glömmer de högpresterande eleverna i mina tankegångar.

Fast det är det jag inte gör...

Man behöver inte jobba med konsekvenspedagogik för att få ett fungerande klassrum. Tvärtom. Om man slutar jobba med konsekvenspedagogik och börjar jobba ännu mer med det ALLa elever i ett klassrum mår bra av, förförståelse, tydlighet, struktur, individanpassat, lågaffektivt bemötande och att skapa en allians mellan medlemmarna i klassrummet - då får ALLA en bättre skolgång. Att ta bort konsekvenspedagogik innebär INTE att man överger de elever som har lätt för sig i skolan, som behöver utmaningar. Det innebär att man ger ALLA en möjlighet att lyckas lite mer bara.

När man får ett klassrum fullt av elever som förstår varför man är där nämligen för att bli bättre på olika saker som man kan ha nytta av i sitt vidare liv. När man får det där härliga samarbetet, alliansen som är så viktig för ett bra klassrumsklimat då inser man att konsekvenspedagogik som väl var ganska allenarådande fram till 60-talet, då inser man att den pedagogiken också ska stanna där, på 60-talet.

Att det sedan finns en och annan föräldrer som står och hojtar vid sidan om och som vill se konsekvenser för att få ett lugnare klassrum får strunta i och jobba vidare på det som är framtiden, samarbetet och förståelsen av sitt eget lärande.

(PS pyttsa gärna ut mer pengar till skolan så vi kan minska grupperna i skolorna, det skulle ALLA i skolan också må bra av. DS)