Idag har jag pratat med en riktigt god vän till mig. Hen berättade om en nära anhörig som har funktionsnedsättningar inom det neuropsykiatriska området. Det kämpas något oerhört för att hjälpa hens anhörig som är i de övre tonåren. Min vän berättade om alla år där det enda viktiga varit att få ungdomen att komma ifrån sitt destruktiva liv. Hen berättade också om all hjälp familjen fått och får och att man eventuellt börjar se en ljusning vid horisonten. Härligt, tänkte jag, innan min vän berättade att man på det ställe där man ger hjälp inte pratar diagnos - för man anser att de npf-diagnoser som läkare och psykologer i läkarteam ställt - inte finns!
Det tycker jag, för att underdriva lite, är ganska tokigt. Att man kan få bedriva vård samtidigt som man ifrågasätter diagnoser som är vedertagna!
Därför måste jag tipsa om Sommarprataren i P1 idag, Georgios Karpathakis som på ett fantastiskt sätt beskriver sin tuffa uppväxt, men också ger hopp till bland annat min vän om att det kan bli bra. Han pratar om vad det betydde för honom att få en diagnos, ett namn, en förklaring på sina svårigheter. Detta har gjort att han förstått sig själv, fått hjälp att hitta strategier och därmed börjat lyckas i livet - och som han har lyckats! Lyssna och njut här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar