Det kom ett mejl
Det kom ett mejl från en mamma som jag tycker beskriver så tydligt hur många av föräldrar till barn med adhd/add och andra npf får kämpa för att andra människor inte ser barnets svårigheter. Jag har frågat mamman om jag får lägga ut hennes mejl och det fick jag. Jag har tagit bort allt som kan indentifiera henne och hennes barn.
"Hej Malene
Såg precis ditt svar på inlägget jag skrev. Jag har inte varit inne så mycket nu på sista tiden just för att det har varit mycket med skolan, jobbet och ja barnen. Skrev att mitt barn nyligen fick diagnos ADD. Måste få säga att din blogg är en inspirationskälla. Det är ett sånt evigt kämpande. Jag är ensamstående trebarnsmamma. Och mitt barn då som fick diagnosen är min äldsta, hen blir 15 år i år. Hens reaktion på diagnosen var åh vad skönt att ha fått en diagnos, vilket glädjer mig för nu kan hen sätta ord på vad hens problem är. Dessvärre så finns det dom som tycker det är helt fel och säger att hen är som de flesta ungdomar i den ålder och att man sätter diagnos för lätt i dag, även att de hamnar i fack. Och då såg jag ditt inlägg just om det och tycker det är så rätt skrivet. Jag känner absolut inte så att hen hamnar i ett fack utan snarare att nu kan hen få rätt hjälp och få förståelse för det hen har svårt med. Men nu kommer bråket med skolan att starta ytterligare. En lärare verkar ha förståelse medans en annan inte alls har det.
Vi har haft kontakt med något som heter mobila teamet via kommunen i 1 1/2 år nu för att mitt barn har haft svårt, så vi har kämpat länge nu och nu som först förstår vi vad som var svårt. Mobila teamet kallade mig för lejonmamman igår, för allt mitt kämpande. Men om inte jag kämpar vem gör det då?"
En av alla mammor som kämpar för ett av alla barn med svårigheter. Det är inte unikt, men det är ensamt. Alltså, vi är så många som upplever samma eller liknande saker, men vi känner oss ensamma och blir bemötta som om vi är ensamma, annorlunda, konstiga, eftersom vi är utspridda och eftersom våra barn upplevs som annorlunda. Jag har skrivit det tidigare och kommer säkert att skriva om det igen för det här är inget som förändrar sig över en natt. Mammans kamp består i att göra vardagen dräglig för hennes barn. Att barnet har fått en diagnos har betytt mycket både för mamman och barnet, vilket jag upplever att det ofta gör för familjer som får svar på många frågor och där bemötandet och förståelsen efter diagnosen ofta blir bättre. Vad kan man ge för tröstande ord till en mamma som kämpar så, som kämpat så länge och som kanske måste fortsätta att kämpa?
Kanske det enkla att vi är många som känner igen oss, vi är många som förstår och det kommer att bli bättre för vi fortsätter att jobba för förståelsen kring människor med npf - då blir det bättre, det måste det. Vi är många lejonmammor och vi tänker på dig. Hoppas du känner det.
Malene
En av alla mammor som kämpar för ett av alla barn med svårigheter. Det är inte unikt, men det är ensamt. Alltså, vi är så många som upplever samma eller liknande saker, men vi känner oss ensamma och blir bemötta som om vi är ensamma, annorlunda, konstiga, eftersom vi är utspridda och eftersom våra barn upplevs som annorlunda. Jag har skrivit det tidigare och kommer säkert att skriva om det igen för det här är inget som förändrar sig över en natt. Mammans kamp består i att göra vardagen dräglig för hennes barn. Att barnet har fått en diagnos har betytt mycket både för mamman och barnet, vilket jag upplever att det ofta gör för familjer som får svar på många frågor och där bemötandet och förståelsen efter diagnosen ofta blir bättre. Vad kan man ge för tröstande ord till en mamma som kämpar så, som kämpat så länge och som kanske måste fortsätta att kämpa?
Kanske det enkla att vi är många som känner igen oss, vi är många som förstår och det kommer att bli bättre för vi fortsätter att jobba för förståelsen kring människor med npf - då blir det bättre, det måste det. Vi är många lejonmammor och vi tänker på dig. Hoppas du känner det.
Malene
Kommentarer
Det kan nog aldrig påpekas för många gånger att det våra barn begåvats med inte beror på uppfostran utan är medfött och att det inte går att "operera" bort, men med rätt inställning och verktyg, mycket kärlek och positiv förstärkning samt ett oändligt tålamod och ett evigt jobbande faktiskt går att hjälpa dessa barn väldigt långt på vägen mot vuxenlivet
Tack vare en diagnos ser man livet ur en annan synvinkel. Där börjar även förståelsen som kan ta livet till en ny nivå. En bättre nivå. Till alla mammor där ute som har kämpat och fortfarande kämpar - vi barn är evigt tacksamma. Tack vare er kan vi börja få förståelse från omgivningen och samhället.
Malene
För oss känns det i dagsläget rätt bra för snart är det sommarlov och då slipper vi allt det jobbiga som hör till skolan!! Kämpa på alla fina mammor!