Det känns lite ensamt...
Ibland känns det som om jag skriver och skriver och skriver och skriver. Och så är ni flera hundra varje dag som läser och läser och läser, men ni hör så sällan av er. Jo, några av er hör av er, men det börjar bli väldigt glest mellan kommentarerna.
Jag känner mig ensam utan gensvar, lite som vår ena höna "Summer" som kikar in genom fönstret utan att få komma in. Lika utanför som hon, känner jag mig.
Ville bara att du skulle veta det. Bara ett enkelt litet knapptryck på "kul", "intressant" eller "oj" skulle faktiskt göra att jag kände mig mindre "utanför glaset" och mer "inne i rummet".
Ville bara att du skulle veta det.
Fast en liten, liten kommentar hade faktiskt gjort mig ännu gladare, om varför du läser min blogg. Det hade varit roligt att läsa om, tycker jag. Som en liten fredagspresent som jag hade blivit vääääldigt glad att få.
Ville bara att du skulle veta det...
Jag känner mig ensam utan gensvar, lite som vår ena höna "Summer" som kikar in genom fönstret utan att få komma in. Lika utanför som hon, känner jag mig.
Ville bara att du skulle veta det. Bara ett enkelt litet knapptryck på "kul", "intressant" eller "oj" skulle faktiskt göra att jag kände mig mindre "utanför glaset" och mer "inne i rummet".
Ville bara att du skulle veta det.
Fast en liten, liten kommentar hade faktiskt gjort mig ännu gladare, om varför du läser min blogg. Det hade varit roligt att läsa om, tycker jag. Som en liten fredagspresent som jag hade blivit vääääldigt glad att få.
Ville bara att du skulle veta det...
Kommentarer
Varför?
Tja, jag vet helt enkelt inte vad jag skall skriva oftast. Var jag ens skall börja nysta i mina egna tankar kring den fina ungen som sover bredvid mig just nu. <3
Men jag uppskattar verkligen det du skriver och hoppas att kunna komma på någon avsina föreläsningar någon gång.
Knep up the goodwill work!
Kram
Cecilia
Jag läser din blogg! Den är viktig för mig eftersom vi har liknande erfarenheter. Har själv en dotter med autism/ADD.
Ha en bra dag!
Louise
Kramar om!
Nina
Jag läser din blogg för att följa dig och din familj. Du vet att det finns en särskild plats i mitt hjärta för din dotter.
Sedan vill jag naturligtvis lära mig mer, förstå mer och bli bättre på att bemöta och bekräfta.
Dessutom sätter dina ord i gång tankar hos mig, och det är så uppfriskande!
Stor kram till dig Malene!
Anette
Ha en härlig fredag
Kram från Malene
Jag heter Åsa och har en 8-årig dotter med svårigheter inom npf-området, dock utan diagnos. Efter ett antal utredningar på BUP kommer de bara fram till ospecifierad ångest. Ett tag var hennes ångest så stark att hon hallucinerade. Jag har sagt upp mitt jobb och är sedan ett halvår "hemmamamma". Det har gjort underverk och för första gången på åtta år har vi ett normalt familjeliv (nästan i alla fall...). Dottern har börjat om i första klass och kommit till en underbar lärare och barngrupp. Varje morgon när jag stiger upp så läser jag din blogg. Tack för att du skriver!
Kram, Åsa
Vill också lägga till att jag tycker så mycket om din framtoning. Så mjuk och samtidigt orubblig i ditt kämpande. fint och inspirerande.
Cecilia
Jag önskar dig en fin och lugn helg:)
Marie i Åkered
Du vet att jag uppskattar din blogg något enormt Malene. Ska skärpa mig och börja kommentera oftare, lovar :).
Kram
MizzLiz
Kram Elin (en annan nu vuxen Mika)
Hoppas du orkar fortsätta med bloggandet för det ger oss otroligt mycket.
Carina
Hoppas du får en härlig helg!
/Helene
Har nog läst alld dina inlägg nu i 4 år, de berikar, engagerar och är till hjälp. Ibland går det åt mycket energi åt att fundera och har många gånger viljat kommentera men inte kommit på något bra ordflöde, det fastnar liksom på vägen. Senaste tiden har all energi gått åt till möte med mobbningsteam och nationellt prov i engelska, hur ska en elev kunna samla kraft ill ett prov när man samtidigt blir utsatt? Hur rättvist blir det betyget?
En annan fråga jag funderar på är, om man kan provocera fram panikångest? Om man kan det, ska man då undvika situationer som man märker är jobbiga eller ska man träna på dem? Har stött på en del föräldrar nu som har barn i 18-20 års åldern vars liv har blivit väldigt kaotiskt, kan man redan nu göra något för att undvika kaoset eller ska man vara förbredd på att det kan hända?
Tili slut Malena du fyller en mycket stor plats i mitt liv även om det är på avstånd.
Kram från Funderaren
Glad att du skriver.
Fina höns.
Vi har också haft höns.
Det var så roligt.
Kan sakna hönsen ibland men tycker om att se bilderna här på din sida.
Kram
Paula
Vi har jobbigt just nu med dottern och jag skulle gärna vilja maila dig men när jag försöker funkar det inte. Har G-mail och inte Outlook. Hur gör jag då?
Ointelligent det funkar. Skriv en kommentar och börja med "privat" så läser jag det du skriver men lägger inte ut den som en kommentar.
Ointelligent det funkar. Skriv en kommentar och börja med "privat" så läser jag det du skriver men lägger inte ut den som en kommentar.
Läser din blogg varje dag. Läser och lär. Din första bok beställde jag bara några dagar efter att sonen på 15 fick sin ADD diagnos. Hade ingen aning om vad ADD var, med din bok förstod jag min son och min mamma.
Så glad jag blev när jag såg att du skall till Lund. jag kommer!