Fortsätt till huvudinnehåll

Christopher Gillberg på Folkets hus

Gillberg höll en, i min mening, glimrande föreläsning på Folkets hus i Göteborg igår. Jag tackade honom för den och för lite annat smått och gott igår här på bloggen.

Han pratade om det han pratat om under flera år och som vi alla, som jobbar inom området önskar skulle sprida sig till hela samhället.

Idag tänkte jag sammanfatta vad jag tolkade att han sa, för er som inte var där och lyssnade. (Detta är alltså vad jag tolkade att han sa och inte rakt av taget från Gillberg, vilket ju gör att det finns risk att jag tolkat fel på något eller några ställen). Vad sa han då? Jo:

ESSENCE är en paraplybeteckning för svårigheter som till exempel adhd, autism, dyslexi, utvecklingsförsening, språkstörning, ångest, depression etc.

Att ha autistiska drag är ganska vanligt bland mänskligheten. 5-10% har drag av autism, men för det mesta fungerar man ganska bra ändå, eller till och med väldigt bra, eftersom man bara har det och inte andra, ytterligare svårigheter. 1/5 av dem jag nyss nämnde får en diagnos och upplever därmed betydande svårigheter på grund av att man har andra, flera svårigheter.

De som har adhd har för det mesta fem till tio andra svårigheter (ESSENCE) förutom de svårigheter som är förknippade med adhd-diagnosen, som till exempel, autistiska drag, dyslexi, autism, ångest, talsvårigheter, utvecklingsförsening etc.

Vi är alldeles för ensidiga i vår tolkning av barn med svårigheter. Det gör att vi alldeles för ofta bara ser en funktionsnedsättning. Ett barn med cp-skada eller duschennes muskeldystrofi har ofta svårigheter som innefattar adhd/autism, men de svårigheterna blir sällan bemötta för att man har fullt upp med att jobba med cp-skadan eller muskelsjukdomen.

Cirka tio procent av alla barn har svårigheter som borde ge dem en diagnos inom ESSENCE-området. Läs om ESSENCE här och här.

Om vuxna känner oro för ett barn som är i treårsåldern vad gäller motorik, sociala förmågor, språkliga förmågor, beteende eller humör så är det något vi behöver ta på allvar. Det är sällan falsk allarm när vuxna ser och upplever barns svårigheter i nämnda områden i mer än ett halvår.

All forskning visar att oron måste tas på allvar och inte bemötas med "det kommer att gå över". För det gör sällan det. Men det betyder inte att man inte kan ha ett jättebra liv 20 år senare.

Vuxna som har kontakt med psykiatrin på grund av personlighetsstörningar, ångest, depressioner, missbruk, matmissbruk är ofta vuxna som inte utretts, men som borde ha fått diagnosen ESSENCE.

25 % av patienterna inom vuxenpsykiatrin har (eller borde få) diagnoser som adhd/autism/ESSENCE.
1/10 av dem får en diagnos.

20-50/ av dem som lider av ätstörningar har (eller borde få) diagnoser som adhd/autism/ESSENCE.

Flickor missas fortfarande i högre grad än pojkar. Det är vanligt att "flickfamiljer" får diagnosen "familjerelationsstörning" som enda diagnos, kanske under flera år.

Barn som får diagnosen autism vid tre års ålder har autism även 20 år senare. Men viktigt är att få en tidig igenkänning, utredning, förståelse (utbildning av dem som möter barnet) och anpassning av miljön.

Svårigheter som betecknas adhd kan minskas med hjälp av medicin.
Arbetsminnet kan tränas upp i hög grad.
De exekutiva funktionerna kan förbättras med hjälp av fysisk träning så som kampsportsträning.
Omega-3 har effekt, men man vet inte riktigt hur mycket i dagsläget.
Vissa födoämnen och vissa färgämnen ger negativ effekt på adhd.
Viktigt med kroppseget D-vitamin som vi får genom att vara i solen är viktig.

Vi behöver börja tänka i former av ESSENCE, alltså att ett barn med npf mycket ofta har fler än en diagnos så familjen behöver komma till ETT ställe där man får hjälp med alla bitar istället som det är nu att man måste åka till många olika ställen och hålla ordning på alla möten och allt stöd som olika enheter ger.

Vi behöver få ett annat tänk kring diagnoser. Som det är nu kommer man inte på en enhet/vårdområdet så blir man färdigbehandlad och så åker man ut, men det går inte för behovet finns ju hela livet.

Alla behöver bli förstådda för dem de är!

Och till slut:
Det är inte hopplöst, men det är viktigt med tidiga upptäckt och insatser för att hitta svårigheterna och anpassa och så är det viktigt att utveckla sånt som är lätt!

Efter 1,5 timmar utan en enda power point, men med en röd tråd rakt igenom fick Christopher Gillberg en lååååååång applåd av publiken bestående av pedagoger och föräldrar till största del.






3 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…