Lika viktigt som att prata och uppmärksamma framgångsfaktorer vid npf är det att prata om de miljöfaktorer som är skadande för barn med npf. Idag tänkte jag därför ta upp de miljöfaktorer som kan skada barn med npf negativt i deras uppväxt.
* Samarbetet mellan skola - föräldrar är oerhört viktigt. När respekten och förståelsen från ena sidan eller från bägge sidorna inte fungerar då är det extremt svårt att få till en bra skolgång.
* När kunskapen inte finns, hos föräldrar och/eller personal.
* När föräldrarna själva har svårigheter som gör att hans/hennes/deras liv är extra svårt.
* När nätverket av släkt och vänner inte finns eller när nätverket som finns snarare är ifrågasättande och dömande än stödjande och hjälpande.
* När pressen och stressen fortgår under många år, så barnets identitet blir den att vara någon som inte orkar, klarar något eller "ställer till det" och är "hopplös" snarare än en person som är kapabel och har förmågor att vara stolt över.
* När samarbetet mellan familj och stödinsatser inte fungerar, så som hab, bup eller annan utredande enhet, LSS-handläggare, helgvistelse etc.
* När mamman och pappan inte är överens om hur barnet har det och hur man ska arbeta kring barnet.
* När skuld läggs på barnet, sten på börda, för barnet som redan känner sig misslyckad.
Fler riskfaktorer som ställer till det för barn med npf finns det, men jag stoppar här och låter er som läser min blogg fundera vidare och gärna komma med fler tips på framgångsfaktorer som ni och er familj upplevt eller riskfaktorer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
2 kommentarer:
Jag kan bara hålla med, allt det där riskerar att förvärra situationen, men hur kommer man tillrätta med det?
Ett sätt, tror jag, är att tidigt sätta in en "coach" i familjen, en case manager eller "kalla det vad du vill", men nån som får i uppdrag att följa och stötta familjen på ett ödmjukt sätt i alla kontakter som behöver tas.
Jämför t ex med när någon i familjen får Cancer. Då får man utmärkt stöd i form av en utsedd sköterska som stöttar hela familjen med allt som behöver göras och som kan ge perspektiv.
Jag tror en sån roll skulle kunna hjälpa många att undvika konfliker och att se sitt eget beteende på nytt sätt.
"Pappa till en hemmasittande Aspergerpojke"
Det är så otroligt svårt att vara förälder till dottern som upplever pressen och stressen - från skolan, samhället, sig själv, hela världen. Hon mår dåligt, vi hjälper så gott vi kan. Jag brukar undra vad och om det jag inte förstår, ser eller känner är en ohittad nyckel. När är det rätt att närma sig, med vad och hur? Jag vill ju verkligen inte att någon ska känna sig som den som inte orkar, klarar något eller är tillräckligt bra. Jag strävar vidare som en blind...
Skicka en kommentar