Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från mars, 2015

"Bakbind inte lärarna"

På GP´s ledarsida skriver man idag att lärare måste få möjlighet att ta ut stökiga elever ur klassrummet. Att man, som man gör i England måste ha mer konsekvenser att ta till i skolans värld. Läs ledaren här. Kritiken mot Bo Hejlskov Elvén skiner lite lätt igenom i artikeln. Man tror helt enkelt inte helt på vad psykologen Hejlskov predikar runt om i landet för lärare och andra människor som arbetar med människor i beroende.

Jag kan förstå att man som journalist tänker att jag som lärare vill ha redskap för att stoppa jobbiga situationer när de uppkommer i mitt klassrum. Att jag behöver konsekvenser! Men konsekvensbemötande fungerar bara på elever som klarar av att tänka, inte bara i nutid och dåtid, men framförallt i framtid. Därför är konsekvenspedagogik värdelös. De elever som vi uppfinner konsekvenserna för - klarar inte av/har inte förmåga att förstå konsekvenserna.

Konsekvensbemötande är det enklaste sättet att bedriva pedagogik på. I sin sämsta form kan man också kalla det för …

Oro, ångest och magneter som drar

En av tjejerna jag känner som har svårt att komma till skolan berättade för mig;

- Det är som en jättemagnet som drar mig inåt huset, ibland är magneten inte så stark, men ofta är den jättestark.

Oron och ångesten ligger på lur. Oroar i sig. Det blir en ond spiral. Magneten drar hemmåt. Oron ökar på. Magneten blir starkare. Bäst att stanna hemma.

Vad kan man göra då?

Att avdramatisera det, att prata om det, att resonera kring det - för tjejen med HENNES ord och HENNES lösningar, är väldigt viktigt för att hon inte ska hamna i "magnetens våld" fullständigt.

Många barn och ungdomar berättar inte om sin oro, sin ångest, sina fobier och så hinner kraften i oron ta över. Då är det svårare att bli av med den, men det går. När oro, ångest, depressioner, självskadebeteende misstänks är det viktigt att ha de där samtalen som går på djupet, som hjälper, som löser upp.

Magneter som drar i oss när vi känner oro, har vi nog alla lite i oss, men när magneten gör att man inte kommer iväg p…

Rocka sockorna

I fredags var det "rockasockandagen". Jag som var på resande fot större delen av torsdagen hade missat denna dag fullständigt. Jag tycker att det är bra med dagar då man fokuserar på en viktig sak, som "morsdag" eller "kanelbullensdag" till exempel...

Fast för viktiga dagar, så som "earthhour" eller "autismdagen", "internationella kvinnodagen" eller "rockasockandagen" är det egentligen alldeles för lite. Egentligen skulle vi ha fokus på det varje dag. Varje dag skulle vi tänka på jorden och hur vi ska få den att må så bra som möjligt, eller lägga fokus på svårigheter och lättheter när man har en funktionsnedsättning som autism till exempel.

Jag tänker ha "rockasockandagen" varje dag från och med igår. Idag blev det en blårandig och en helblå socka. Människor som är annorlunda, som inte är som majoriteten av människor är så otroligt viktiga. Det vill jag säga med att fortsättningsvis ha olika strumpor - och…

Föreläsning i Stockholm

Om du bor i Stockholm och har ett barn som har fått diagnosen ADD eller om du själv har ADD så tycker jag att du ska försöka komma till den här adressen och lyssna på hur man kan tänka och göra för att underlätta på olika sätt.

Jag föreläser inte så ofta för tillfället. Hinner inte när jag jobbar heltid som lärare, men när jag blir tillfrågad om att föreläsa försöker jag ibland ta ledigt från jobbet för att komma iväg. Det är ju så roligt att träffa människor och hjälpa till att hitta lösningar!



Kanske ses vi imorgon. Kom gärna fram och berätta efter föreläsningen om du läser min blogg. Det är alltid kul att träffa och prata med någon av er som läser min blogg!



Om att hitta nya lösningar för barn med npf

Det kom ett mejl. Jag tar upp det här på bloggen för att det är så typiskt. En mamma som gör allt hon kan och lite till för att hennes dotter skall ha en bra skolgång där hon lyckas och mår bra. Lärare som gör allt de förmår för att deras elev skall lyckas. Ett barn som kämpar och kämpar så hon nästan trillar ihop. Och ändå. Det räcker inte. Var gör man, undrar mamman. Ja, vad gör man? Läs mejlet här:


Hej Malene,

Jag följer din blogg sen en 1 1/2 år tillbaka och jag har liksom dig en tjej med ADD. Min dotter är 14 och eftersom din tjej är lite äldre uppskattar jag att läsa om dina tips och råd när det gäller skola och vardag. Du har ju mer erfarenhet än vad jag har.

Min dotter går nu i 8.an och har en jättebra mentor. Hon är förstående och vill verkligen hjälpa på bästa sätt. Vi har tillsammans lagt upp ett åtgärdsprogram som känns bra, hon har fått dator som hjälpmedel samt extra mentorstid. Hennes mentor + ytterligare ett par lärare har gått en utbildning om ADHD  som jag  tipsade om. …

Sluta klaga på föräldrarna

Du vet det är inte konstigt att hon är som hon är, titta bara på hennes mamma... eller Om han hade en annan pappa så... eller Jag vet inte om det är hen det beror, jag tror att det snarare handlar om mamman... eller Om föräldrarna slutade curla så mycket så...

I en undersökning gjord vid University of Wisconsin-Madison har man hittat, inte alls förvånande, men sorgliga, svar på varför så många mammor till barn med autism blir sjukskrivna och deprimerade. 

Att vara förälder till ett barn med svårigheter inom det neuropsykiatriska området innebär extra ansträngning dygnet runt, dessutom innebär det alldeles för ofta också ifrågasättande av andra, bland annat barnets lärare. 

Visst finns det föräldrar till barn med autism - som inte är "bra" föräldrar (hur man nu mäter det). Det finns föräldrar till barn med autism och eller andra npf som själva har svårigheter, det finns föräldrar som har andra svårigheter och det finns de som inte har svårigheter - som för det mesta  kämpar för…