Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från november, 2012

Elever och föreläsningar

Tiden springer iväg och snart är det ju faktiskt jullov. Sedan kommer vårterminen rusande med rasande fart!

Jag har ett litet delikat problem inför vårterminen. Jag vill fortsätta jobba på skolan för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det är så kul och så viktigt!

Men.

Jag vill absolut inte sluta föreläsa, för det är också kul och viktigt!

Därför har jag bestämt mig för att försöka hålla igång bägge delarna även om det blir svårt att få tiden att räcka. Fem öppna föreläsningar kommer det att bli i vår, förutom jobb direkt mot skolor som beställt föreläsningar. Det känns väldigt roligt, samtidigt som det känns tråkigt att inte hinna föreläsa för andra människor än de som bor i städer nära Göteborg.

Här kan du gå in och läsa om föreläsningarna.

Om du undrar något över föreläsningar jag håller så vill jag gärna berätta mer.

Kunskapen måste öka. Eller som en mamma jag träffade för ett par dagar sedan sa;

"Man vill ha personal med kunskap om npf-diagnoser, men tror du…

Lite som "Kejsarens nya kläder"

Det var föräldramöte på skolan där jag jobbar igår. Eftersom jag inte skriver om skolan och dess personal, elever och föräldrar så tänker jag inte göra det idag heller, men jag tänker reflektera lite grann.

En mamma sa till mig igår "det är nog väldigt svårt, för att inte säga omöjligt att förstå vad våra barn fått utstå under så många år och hur vi föräldrar kämpat under alla år - trots att man säger att man förstår".

Jag tänker på alla föräldrar till barn och alla vuxna som själva har npf-diagnoser jag träffat genom åren. Jag tänker på min egen dotter. Hur känslan av att bli kränkt av någon som säger sig förstå eller som säger att det inte är något, eller att det visst kommer att lösa sig bara man tar det lite lugnt... att den känslan när man själv ser och upplever lidande i sin närhet eller i sig själv, men ingen annan, eller väldigt få ser - är oerhört frustrerande.

Lite som "kejsarens nya kläder".

Du vet pojken ser att "Kejsaren" är naken och signal…

Glad!

Jag känner en tjej som har add och atypisk autism. Hon har kämpat i motvind ända sedan hon började sexårsverksamhet. Hon har haft så många saker som satt krokben för henne. Ibland har det fungerat att gå till skolan och vara där, men väldigt ofta har det varit svårt eller omöjligt att komma iväg. Hon har ofta varit ledsen, men ändå fortsatt kämpa.

Tjejen var med på en undersökning för ett tag sedan. Hon svarade på frågor och då blev jag så glad. För trots allt hon kämpat mot. Trots att hon blivit nedslipad av möten och krav så har hon lyckats behålla tron på sig själv och på framtiden. Hon har kvar så mycket tro och hopp och positivism att jag nästan blir stum.

Jag sänder en tacksamhets tanke till de lärare hon haft som förstått henne och till de lärare hon har nu när hon går på gymnasieskolan och till omständigheter som gör att vi har kunnat hjälpa henne med mycket av det hon har behövt och att hon nu faktiskt äntligen trivs i skolan!



Idag är jag glad!

Förresten kan jag tipsa om en s…

Månen och npf-svårigheter

Jag tänker på samtalet jag hade på "Gillbergs Center" igår. Det är alltid så härligt att prata med människor som är kunniga på sin sak...

Har du tänkt på att vissa ämnen kan alla allt om, medan andra ämnen måste man ha studerat till professor för att få uttala sig om.

Matematiska formler är det bara de som är utbildade som får uttala sig om, och som gör det. Likaså rymden, hjärnforskning, hjärtbyten etc.

Pedagogik "vet" alla däremot allt om, även de som inte läst en endaste poäng i det eller ens har jobbat med pedagogiska frågor. Men det som verkligen alla, alla, alla vet allt om och lite till om... det är nog ändå om adhd och autism. Där kan vem som helst få uttala sig som expert i tv-rutan, i tidningar eller var som helst. Alla vet hur det är och alla är väääääääldigt insatta.

Fast de flesta vet inte ett skit om det, utom att man läst ett artikel i någon tidning som har skrivit att "Det är felaktig kost som ger adhd" eller "Mammans schampokonsumtio…

Möte med en mycket trevlig Gillberg

Måndagar är den dagen i veckan som jag försöker lösa upp alla "lösa trådar" Måndagar är de dagar i veckan då jag kan göra ärenden och fixa med sådant som måste fixas med. Det är skönt att ha en sådan dag då allt som ligger och skramlar, som isen i ett just uppdrucket vattenglas kan lösas upp.

Idag stod först ett läkarbesök på dagordningen innan det var dags att åka till "Gillbergs Centret" som ligger två våningar under BNK här i Göteborg. Vi blev för ett par månader sedan tillfrågade om vi ville vara med på ett forskningsprojekt som drivs av Gillbergs Centret och det är klart att vi inte kunde tacka nej när det gäller att hjälpa till i forskningen kring barn med npf-svårigheter och deras uppväxt.

Dottern fick kex, festis och två biobiljetter efter två timmars tester och jag blev intervjuad av en läkare som forskar på centret, som jag aldrig tidigare träffat. Hon ställde de där eller liknande de frågor som jag tidigare svarat på. De frågor som visar på om och vad …

Om fågel, fisk eller mittemellan...

Det kom en fråga till mig som jag vill ta upp här. Mejlet lyder så här:

"Jag läser mycket på din blogg och det är tunga saker du tar upp, tänker mycket på det på dagarna. En sak som jag funderar över är hur man hanterar situationer som händer "bråk" och man får en version berättat av sitt barn, men sedan när man hör sig för med andra och man börjar undra om är det sanning eller en ren förbenad lögn som sitt barn har berättat. Det är en balansgång för man vill få det berättat och inte "att det spelar ingen roll vad jag säger för du tror mig inte ändå. Eller kan man bli så blockerad att man får ihop en händelse av ren skräck?Kan tillägga att det kommer lite mer info varje gång man frågar och man undrar varför sa du inget tidigare, Nej jag har ju sett hur det kan gå för ibland berättar ni vidare till skolan. Vi har även erfarenhet av att skolan säger att ett barn är i skolan fast han står bredvid, så även vi föräldrar tar lärarnas "sanning" med en nypa salt.&…

Samarbete och skilsmässor

Jag sitter här själv på jobbet och filosoferar lite över att vara mamma till en tjej med npf-diagnoser och att vara lärare till barn med npf-diagnoser. Det är två olika roller som inte går att sammanlikna riktigt. Det blir ofta fel och missförstånd mellan personal och föräldrar och det beror på att det är så svårt att lyckas. Ibland beror det på att man har för lite kunskap och ibland beror det på att man inte förstår och därför inte vill, men ofta beror det mesta på att det är så svårt, det är ju liksom det som är själva funktionsnedsättningen.

Det blir ofta "grus i maskinerit"därför, men det är så oerhört viktigt att det inte blir som i många skilsmässor. Att man säger att man vill det bästa för barnet, men så blir man så känslomässigt engagerad och börjar misstänka den andra föräldern så när man egentligen skall stötta vandra för att barnet skall få det så bra som möjligt, så sänker man den andra i kommentarer och tankar. Då vinner man i det korta loppet. Man får ur sig …

"En chans" - så bra!

Jag får ju ofta mejl från människor som av olika anledningar läser min blogg, någon är förälder, en annan lärare, eller en psykolog eller från någon som själv har funktionshinder inom npf-området. Det här mejlet kom för ett par dagar sedan och jag kan bara inte hålla mig ifrån att låta er läsa det för det är så jäkla bra beskrivet hur det kan vara att ha funktioner som hindrar inom det neuropsykiatriska området! Läs, njut och förstå, eller kanske känn igen, för människor med funktioner som hindrar inom vissa områden är som människor är mest - väldigt olika! Viktigt det som mejlskrivaren skriver att fast man är begåvad inom just de områden som skola räknar som viktiga kan det vara jättesvårt ändå, på grund av att allt annat sätter krokben i vardagen.


"Hej Malene! Sen jag fick min ADHD/ADD-diagnos har jag läst flera år bakåt i ditt bloggarkiv. Det är fantastiskt att se att det finns folk som kan förstå detta och ändå optimistiskt tro på bokstavsmänniskors förmåga. Antingen verkar fo…

Något du önskar?

Ny morgon. Nya utmaningar och möjligheter. Ingen tid, dock. Måste skynda. Återkommer i eftermiddag då jag har ett inlägg som ligger och "skvalpar" i mitt huvud som måste ut!
Jag har fått många mejl de senaste dagarna, från er som läser min blogg. Det uppskattar jag verkligen! 

Har du, som läser min blogg varje dag, något som du önskar att jag tar upp här i bloggen så får du gärna skriva om det idag.

Ha en skön dag!

Vi pratade om att skriva en bok

Jag kände en flicka som inte finns längre. Hon fick inte den hjälp hon behövde, när hon behövde. Hon behövde mycket hjälp, men man förstod inte det. Hon hade så mycket positivt inom sig, men det mörka tog ofta över. Vi pratade om att skriva en bok om hennes minnen, hennes uppväxt. Vi började samla texter. Hon skrev och så skickade hon till mig. Jag tänkte att det skulle kännas bra för henne, men det blev jobbigt att minnas så vi tog en paus. Nu finns hon inte längre, men hon fanns och jag vill att ni skall veta att hon hade kunnat vara en tillgång och hon hade kunnat göra massor av bra saker om hon fått hjälp och stöd. Den här texten skrev och skickade hon till mig en gång. Hon finns inte längre, men hon fanns. Det vill jag att ni skall veta. Det är hon värd.


"På eftermiddagen steg jag som vanligt in genom grinden till mitt och mammas hus efter att skolbussen släppt av mig. Jag lade genast märke till att något inte var som det brukade, Alex (mitt svartvita yrväder till hund) satt…

Snällt brev till Arga Snickarn

Hej!
Jag skrev ett brev till dig i april, men det verkar inte som om du läste det eller tog till dig något av vad jag skrev att döma av senaste avsnittet av "Arga Snickaren", så jag gör ett nytt försök.

Det är fint av dig att du åker hem till människor som lever i ständig kaos. Jag tror att du gör det för att du har ett hjärta som slår lite extra för utsatta människor och jag tror att ditt team jobbar med dig just för att de vill hjälpa utsatta människor. Det lyser lite igenom programmet, tycker jag och det är fantastiskt bra. (Se senaste programmet när Sofie får hjälp här).

Ni hjälper människor som har svårt med att hålla ordning, att hålla tiden, att hålla igång ett projekt och slutföra det innan man kliver in på nästa. Människor som vill att det skall vara fint och ordning ungefär som de allra, allra flesta av oss önskar, men som inte klarar det.

Det stora problemet med programidén är att du hjälper människor att snickra och få ordning på sitt hus, men att du samtidigt in…

Sköna lördag

Först långprommis med Maken och hundarna.

Sedan.

Maken, Lillagubben och Storsonen har åkt på bio tillsammans. Dottern har åkt på bio med sin kompis. Ensam kvar är jag och hundarna. Vad gör man då? Kryper ner i soffan, filt ovanpå. Slötittar på tv. Ser "Strippan". Gråter en skvätt. Skriver en liten text här nu och sedan? Då skall jag sova och bara njuta av stillheten och de tända ljusen.



Hoppas du har en skön lördag, du också!

Skoljobb och föreläsningar en svår kombination

Föreläste för en liten grupp människor här i Göteborg igår kväll. Denna höst har jag inte hunnit med föreläsningarna på samma sätt som förr om åren eftersom jag valt att jobba 80% på en nyöppnad skola för elever med npf-diagnoser.

Skoljobbet är oerhört viktigt, roligt, krävande och lärorikt. Föreläsningarna är också viktiga, krävande, roliga och lärorika. Om bara dygnet hade fler timmar så...:)

Nästa termin har jag bokat in några föreläsningar, men kan nog få in ett par till än så länge. Vet du någon skola som vill få besök en studiedag eller en kväll? Mejla mig så kanske vi kan ordna något.

Här kommer en kommentar från gårdagskvällens föreläsning (tack till dig som skrev det, det är alltid roligt att få respons på saker man gör så klart!):
Gick in från bloggen och anmälde mig. Det enda som kunde vara bättre var vägbeskrivningen. Tyckte om att det var få deltagande, lättare att ställa frågor vilketjaginte skulle gjort annars. TACK! :)
Imorgon är det skoljobb igen. Ny skola, mycket att …

Om Viktigheten av att Veta

Det finns åtta punkter som behöver vara uppfyllda för att ett barns skoldag skall fungera. För barn med autism och/eller adhd-add är det än viktigare. Många av er som läser min blogg vet säkert detta redan, men det tål att upprepas och faktiskt så är det så fantastiskt, precis som med all specialpedagogik att den tydlighet man behöver använda i sin undervisning av barn med npf-svårigheter - mår alla barn bra av att få ta del av!

Alltså;

1 VAR ska jag vara?
2 Med VEM ska jag vara?
3 VILKA böcker/saker ska jag ha?
4 VAD ska jag göra?
5 VARFÖR ska jag göra det?
6 HUR länge?
7 VAD krävs för att uppnå målen?
8 VAD ska hända sedan?

Personalen på den skolan jag jobbar på försöker jobba efter de åtta punkterna, varje dag, inte alltid lyckas vi, men när man har dem med sig i bakfickan hela dagen är chansen att man lyckas lite större.

Idag ska jag först jobba på skolan som vanligt och sedan skall jag föreläsa här i Göteborg. Ser jag verkligen fram emot - skoljobbet och föreläsningen!

Ha en härl…

Idag

Idag är det full rulle från nu och framåt så jag gör nog bara så att jag önskar dig som läser här en skön dag så hörs vi senare!:)

När mörkret lägger sig

November månad. Mörker och elände. Några veckor kvar tills adventsljusen tänds. Det svarta kommer på besök till många av oss då. mörkret lägger sig som tjock dimma över hus och hem, fysiskt som psykiskt.

Då försöker jag hålla fast vid att ge mig själv en stund av mindfullnes varje morgon. Jag försöker gå och träna ett par gånger i veckan eftersom jag vet att jag mår bra av det - även om det tar emot att åka iväg när det är mörkt och kallt ute. Och  när extra jobbiga saker sker så brukar jag fråga mig själv "vad är det värsta som kan hända". Det tar udden av det mesta för det värsta som kan hända är ju att jag eller någon jag håller kär dör och dö ska vi ju alla en gång göra...

Hur gör du för att orka med den mörka, kalla, blåsiga, regniga novembermånaden - eller du kanske är en sådan som älskar hösten?

Tema "Integritet"

När man, av en eller annan anledning trillar ner i npf-land får man förbereda sig på att integriteten (läs okränkbarheten) ofta blir trampad på, tyvärr.

Inte för att människor i allmänhet är elaka och dumma. Inte heller för att människor i allmänhet gillar att kränka sin nästa.

Nej, att människor i npf-land ofta blir trampade på, ofta blir kränkta handlar till allra största delen på att kunskapen, den så livsviktiga kunskapen fortfarande är så låg. Att människor så ofta kan så lite om människor med npf-funktioner gör att människor med npf-funktioner alldeles för ofta får sin integritet nedtrampad.

Exempel:
Jag sitter på spårvagnen och halvlyssnar på ett par i sätet framför mig. De jobbar på en skola. De pratar om sina elever. Jag blir nyfiken och börjar "tjuvlyssna". Sträcker mig fram lite för att höra bättre vad den yngre kvinnan i sällskapet har att säga.

- Men du hur är det med de här diagnoserna, så som Asperger. Jag har hört vissa som säger att det beror på att barnen f…

Jag kände en flicka

Jag kände en flicka som var så otroligt klok. Hon var så tänkande och så omtänksam. Flickan hade levt ett  liv som alldeles för ofta varit svårt. Hon kämpade. Varje dag. Mot så mycket. Hon sökte hjälp. Hon strävade. Hon kämpade. Men hjälpen var inte tillräcklig.

Hon var en fantastisk tjej. Jag vet, för jag lärde känna henne för ett par år sedan. Hon hade så många styrkor och förmågor, men också så mycket som satte krokben för henne hela tiden. Jag hjälpte henne inte tillräckligt, det vet jag nu, men jag orkade inte. Hade fullt upp med mitt eget liv. Ändå.

Du sa att ingen skulle bry sig om du försvann, men vi är många som bryr oss, fast nu är det försent.

Innan jag hamnade i npf-världen kände jag inte till någon som suiciderat. De senaste åren har jag hört talas om flera stycken. Den här gången kände jag flickan som inte orkade längre. Varför är det så? Varför tillåter vi att människor mår så dåligt att den enda utvägen verkar vara att svälja en massa tabletter? Varför misslyckas vi så…

Våga fråga

Två mammor träffas. Föräldrarna har var sin dotter. Döttrarna är vänner, men ibland fungerar det inte. Det ena barnet har en funktionsnedsättning. Mammorna pratar om ditt och om datt. Och om datt och ditt. Ingen pratar om det som är viktigt. Det att det inte alltid fungerar. Det att det ena barnet har svårigheter. Om hur barnen har det med varandra.  Den ena mamman, mamman till barnet med npf kastar ut en trevare.  - Min dotter är på läger denna helgen, hon är det en gång i månaden. Den andra mamman parerar lika skickligt som boxaren som duckar för motståndarens hårda vänsterkrok. Den ena mamman frågar hur det går för den andra mammans dotter i skolan. Den andra mamman svarar, pratar ett tag om skolan för att sedan hoppa vidare på ett helt annat ämne. Den andra mamman vill inte komma in på känsliga ämnen, hon vill inte riskera att hamna i en pinsam situation. Vill inte, vågar inte fråga hur det är för barnet med funktionsnedsättning. Vill inte fråga, vågar inte fråga hur det är. Dans…

Respekt!

Vad betyder ordet respekt för dig? Denna veckan har Neurobloggarna tema som handlar om Integritet och Respekt och därför tänkte jag skriva lite om det i veckan.

Men.

Det är inte helt lätt.

Först måste man ju fundera på vad respekt betyder och det betyder så olika för olika människor och beroende på vilket sammanhang det står, så det är inte helt lätt, som sagt.

Ur mitt perspektiv tänker jag på att alla vi människor som samexisterar på moder jord måste bli bättre och sträva efter att respektera andra människor.

Man brukar säga att människor med npf-svårigheter - och då framförallt dem som har svårigheter inom det autistiska området - har svårt för sociala koder och svårt för att sätta sig in i hur andra människor tänker.

Men jag vill påstå att alla människor, ur den synvinkeln, är autistiska för vi har så förbannat svårt att sätta oss in i hur andra människor har det och respektera olikheter vare sig vi har en svårighet, eller flera eller ingen annan än just den att vara människa.

Apropå pysparagrafen

Mitt förra inlägg handlade bland annat om pysparagrafen och det, i min mening misslyckade användadet av paragrafen. Jag fick bland annat den här kommentaren efter inlägget;




Anonym sa...Vi får bara använda pysparagrafen vid bedömning inte i undervisningen. Alla barn ska sträva mot alla kunskapskrav genom det centrala innehållet oavsett funktionshinder annars bryter vi mot skollagen...
Här kommer mitt svar:
Hej Anonym! Det du beskriver är precis det problemet som jag ser i användandet av pysparagarafen. Om jag använder ditt resonemang så gör jag alltså fel när jag pyser en elever som sitter i rullstol och därför låter honom/henne slippa höjdhopp och längdhopp för att jag ser i beskrivningen av hans/hennes funktionshinder gör att det är omöjligt. Jag skall alltså låta eleven rulla fram mot höjdhoppsribban och försöka ta sig över ribban så att han/hon verkligen får känna hur värdelös hon/han är på idrott? Sedan, när jag bedömer så kan jag pysa, men då är det ju försent...  Jag hoppas att d…

Pysparagrafen och funktionshinder

Det finns en lösning att ta till när det gäller att sätta betyg på elever med funktionshinder (jag tycker, precis som Christopher Gillberg att "funktionsnedsättning" är ett mycket mer nedsättande ord av en människa som har svårigheter än "funktionshinder" = något som hindrar en i ens vardag på grund av att man blir hindrad snarare än att man är "nedsatt". Jag kommer därför att återgå till att skriva "funktionshinder" istället för "funktionsnedsättning" som jag ändrade till när det plötsligt blev politiskt inkorrekt att säga "funktionshindrad"...

Man kan inte och bör inte jämföra elever med funktionshinder med barn utan andra hinder i sin vardag än det att vara människa. Staten har sett till att man kan visa hänsyn när det gäller att bedöma. Man ska kunna räkna bort de bitar av en bedömning som eleven inte klarar av på grund av sitt funktionshinder. Det kallas för att man kan "pysa en elev". En elev som inte kan spri…

Christopher Gillberg på Folkets hus

Gillberg höll en, i min mening, glimrande föreläsning på Folkets hus i Göteborg igår. Jag tackade honom för den och för lite annat smått och gott igår här på bloggen.

Han pratade om det han pratat om under flera år och som vi alla, som jobbar inom området önskar skulle sprida sig till hela samhället.

Idag tänkte jag sammanfatta vad jag tolkade att han sa, för er som inte var där och lyssnade. (Detta är alltså vad jag tolkade att han sa och inte rakt av taget från Gillberg, vilket ju gör att det finns risk att jag tolkat fel på något eller några ställen). Vad sa han då? Jo:

ESSENCE är en paraplybeteckning för svårigheter som till exempel adhd, autism, dyslexi, utvecklingsförsening, språkstörning, ångest, depression etc.

Att ha autistiska drag är ganska vanligt bland mänskligheten. 5-10% har drag av autism, men för det mesta fungerar man ganska bra ändå, eller till och med väldigt bra, eftersom man bara har det och inte andra, ytterligare svårigheter. 1/5 av dem jag nyss nämnde får en d…