Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2014

Acceptans motverkar stress

Alla människor drabbas av stress mer eller mindre ofta i sina liv. Vi upplever stressen på olika sätt och vi förhåller oss också till den på olika sätt. En stress som vi skapar själva, där vi lägger på oss många aktiviteter för att vi vill, kan ofta vara en god och skön stress. Det är när vi inte kan styra över våra liv, eller får för mycket "i knät" som stressen kan bli skadlig. Att ha svårigheter inom npf-området eller att vara förälder/lärare till ett barn som har npf-svårigheter skapar ofta en stress som inte är skön, som mest bara river i kroppen. Vi har inte valt den, den kommer bara i förhållandet till alla andra barn och vuxna utan npf. Kraven på människan, som människor med npf sällan kan nå upp till.

En flicka jag känner slutade gå på idrottslektionerna. Det är en sak som skulle kunna ge upphov till mycket stress hos flickans familj. Inte bara för att flickan vill göra rätt/vill lyckas. Inte heller bara för att flickans föräldrar vill att hon skall gå på alla lekti…

Varför det blir svårare och svårare för vissa barn

Många föräldrar vittnar om att, trots att deras barn fått utredning, diagnos, stöd och hjälp hemma och i skolan så blir det bara bättre tillfälligt. Misslyckanden fortsätter sedan att trilla in i en aldrig sinande ström. Många barn med npf-diagnoser "hittas" inte förrän på högstadiet. Jag tror att de bägge delarna hänger ihop med varandra, nämligen så här:


Om man har med i tanken att barn med npf ofta mognar senare än sina jämnåriga (ungefär 30%, menar forskarna) så är det inte så konstigt att barnen hittas på högstadiet och redan utredda barn, trots stöd och hjälp, ändå misslyckas när de kommer upp på högstadiet och gymnasiet.

Fortfarande tror många att adhd/add och liknande "växer bort" när man blir vuxen. Tyvärr är det sällan så. Hyperaktiviteten försvinner hos en del. Impulsiviteten lägger sig kanske hos andra, men svårigheter finns kvar. Att man upplevs som att ha "växt ifrån" sina svårigheter handlar nog istället om att man lärt sig strategier och m…

Alla barn är inte likadana

En gång för flera år sedan sa en väninna till mig att ibland kunde hon faktiskt längta till att barnen blev sjuka så de fick vara hemma och mysa lite, ett par dagar så där. Jag satt som en fågelholk och gapade. Att man kunde längta till att barnen blev sjuka så man fick vara hemma var för mig, som ständigt kämpade med att få iväg min dotter ett par lektioner några dagar i veckan, fullständigt obegripgligt. Idag förstår jag henne.
För ett par dagar sedan, efter att Lillebror kastat sig in i duschen, klätt på sig, gjort läxan som han kom på att han glömt göra kvällen innan (eftersom han hade träning och storhandling på schemat...) och ätit frukost kände han sig lite illamående. Han som alltid går till skolan, som trivs i skolan och som aldrig frågar om han får vara hemma -sa då;
- Jag vill inte gå, jag kan inte, jag mår illa, tänk om jag kräks i skolan.
Vad mycket lättare det är att vara en förstående och omtänksam förälder när man vet "att han inte spelar sjuk", "att han…

Att uppfostra olika barn

Jag brukar säga att man inte kan be om råd från andra föräldrar som har barn utan npf-svårigheter om man har ett barn med npf. Att man får råd i miljontals av andra föräldrar som bara i all välmening vill hjälpa händer ju ofta också och de är helt meningslösa i allmänhet. Råd som gäller barn utan npf - hjälper nämligen i de allra, allra flesta fall inte föräldrarna till barnen med npf eftersom livet ser så olika ut för de bägge grupperna. Råd till barn med npf som också vänder sig till barn utan npf är, för det mesta lika meningslösa... 

Om vi utgår ifrån att alla barn har en egen motor som får dem att göra saker under skoldagen/hemma så misslyckas många npf-barn. Om vi utgår ifrån att alla barn VET hur man gör när man samarbetar (i den mening vi känner till vad ordet samarbete innebär) misslyckas också många barn med npf. Det är ju liksom det som är en väldigt stor del av funktionsnedsättningen...

Barn med npf behöver ett annat förhållningssätt. Tyvärr ser inte förhållningssättet mot a…

Inkluderingens grundpelare

Flera gånger i veckan har jag kontakt med föräldrar till barn med npf-svårigheter. Det handlar om föräldrar som ringer, som mejlar och som kommer till mig för kbt-samtal. Föräldrarnas historier kan se olika ut, men många bitar i deras berättelser påminner om varandra. Det största problemet för väldigt många familjer, där npf-svårigheter finns, är skolan och den misslyckade inkluderingen av barnet i skolan. Barnet kännet sig exkluderad. Barnet vill inte gå till skolan. Spiralen pekar neråt.

Några pelare i huset som måste byggas runt ett barn som behöver mycket stöd är bland annat följande.

Barn gör rätt - om de kan!
Förståelsen för att barn gör rätt om de kan - ett barn som gör "fel" gör inte det för att den inte vill lyckas, men för att den inte klarar av att lyckas. Det är stor skillnad på att inte vilja och på att inte kunna.

Vänner.
För att vilja gå till skolan (eller arbetet) måste vi människor känna att vi tillhör, att vi befinner oss i ett sammanhang. Vänner i skolan ä…

Inför skolstarten - om förståelse och sockertrådsbarn

Idag har vi haft en föreläsning om elever på gymnasiet som hoppar av skolan, så kallade "dropouts". Jag tror att det är många fler av dem som inte går klart gymnasiet, som har svårigheter inom det neuropsykiatriska området - än vad vi ännu förstår.

Jag ser arga inlägg på Facebook, ser på tv om föräldrar som är arga på skolan/förskolan deras barn går på av olika anledningar.
Och jag tänker att man gör det för enkelt för sig om man tänker att allt är skolans och dess personals fel.

Alla måste vi få göra misstag och alla måste vi sträva efter att bli bättre på att kommunicera med varandra och på att försöka förstå varandras svårigheter för när vi hamnar i det läget att vi är arga på varandra - då är det barnen/eleverna som blir lidande och mest lidande blir nog de barn som är som "sockertråd". Jag har skrivit om de barnen tidigare, men tror att det, så här inför skolstarten tål att tas upp och läsas än en gång.

Och så hoppas jag att vi alla försöker se de goda sidorna…

Pysparagraf och funktionsnedsättning

Jag fick ett mejl från en mamma till en flicka med funktionsnedsättningar inom det neuropsykiatriska området. Hon undrade om jag kunde skriva något om pysparagrafen på min blogg och därför dammar jag av detta inlägg idag.

Det finns en hjälp att ta till när det gäller att sätta betyg på elever med funktionsnedsättningar (egentligen tycker jag, precis som Christopher Gillberg att "funktionsnedsättning" är ett mycket mer nedsättande ord av en människa som har svårigheter än "funktionshinder" = något som hindrar en i ens vardag på grund av att man blir hindrad snarare än att man är "nedsatt").

Man kan inte och bör inte jämföra elever med funktionsnedsättningar med barn utan andra hinder i sin vardag än det att vara människa. Staten har sett till att man kan visa hänsyn när det gäller att bedöma. Man ska kunna räkna bort de bitar av en bedömning som eleven inte klarar av på grund av sitt funktionshinder. Det kallas för att man kan "pysa en elev". En …

Skolstart - tips att tänka på

Sommarlovet börjar gå mot sitt slut. Därför tänkte jag skriva om vad man i skolans värld kan göra och tänka på nu när skolstarten snart är ett faktum.

Jag har träffat många, både föräldrar och lärare som berättar hur "den andra sidan" påverkar situationen man befinner sig i. Jag skulle vilja att man såg allt som en helhet kring ett barn med npf. När det inte fungerar hemma för ett barn med npf-svårigheter så påverkar det skolan och dess personal. Åt andra hållet är det likadant, men det är klart att när det inte fungerar med ens barn, att få upp det, att få iväg det till skolan, att få socialen på sig o s v så påverkar det kanske så mycket mer.

Enkelt uttryck kan man säga att när det fungerar i skolan så blir det lättare hemma och tvärtom.

Vad kan man göra, nu inför skolstarten, för att underlätta samarbetet mellan hem och skola?

Kontakta familjen/eleven via mejl, telefon och hör lite hur sommaren har varit. Visa att du uppskattar att träffa eleven igen. Fråga om hon/han tän…

Inför skolstarten - leta lösningar

Ikväll är första kvällen på länge som jag faktiskt har långbyxor på mig. Tro det eller ej, men hösten börjar smyga sig närmare och så även skolstarten.

Jag försöker prata"lösningar på svårigheter" med människor, föräldrar, lärare och andra berörda till elever som har svårigheter. Hur gör man när ett barn är utanför? Hur gör man när ett barn aldrig gör läxan? Hur gör man när ett barn skolvägrar? Hur skall man orka igenom hela skolan? Hur skall man lyckas få ett jobb, som man orkar gå till?
När man har svårigheter så som autism, add och adhd etc, då förstås. För oss andra är de frågorna inte så relevanta. För de flesta av oss, som inte har mer svårigheter än "normalt" har skolan, utanförskap, läxor och jobb varit lite småjobbigt ibland, men inte så att det ställt till några större problem.
När man har större svårigheter gör det ofta det, ställer till problem, blir oöverstigliga problem, alltså. Det är en dålig nyhet för många.
Den goda nyheten är att det faktiskt fin…