Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juli, 2013

Npf - ur ditt eller någon annans perspektiv

I dagens "Nyhetsmorgon" på tv4 tog man upp adhd. Reporten intervjuade två personer. Dels Malena Ranch, som skrivit boken "Det finns alltid ett sätt - Lösningsfokus på adhd" och dels en ung mamma som finns med i boken, som lever med adhd.

Det var en bra intervju och en intresserad reporter. Ändå slås jag återigen av faktumet att det är så himla, himla svårt att förklara vad som egentligen är svårigheterna när man har svårigheter som betecknas adhd/add. När progrmledaren bad den unga mamman att förklara vad hon hade för knep för att klara vardagen så var svaret att struktur är viktigt. Programledaren bad också den unga kvinnan att berätta några knep hon har för att klara a vardagen. Då sa hon att hon har en papperskalender där hon skriver upp det som ska göras - för att kunna hålla ordning på sin vardag.

Inget fel på intervjun eller på deltagarna, som sagt. Problem blir det, istället när det hon berättar om sin vardag tolkas av de som ser på programmet. Jag menar, ve…

Rättegång om att bry sig

Jag var på väg från jobbet. Det var en eftermiddag i maj. Jag trasslade med cykelhjälmen när jag noterade fyra killar i sena tonåren stå och gruffa med varandra mot ett skyltfönster. Jag gick ytterligare några steg när känslan av att något inte stod rätt till grep tag i mig. Jag vände mig om och kunde med en andra blick på killarna se att det här inte var något gruff mellan fyra killar. Istället var det killen som lutade sig mot skyltfönstret som hotades av de andra. Ett par minuter stod jag och funderade på vad jag skulle göra. Sedan tog jag upp telefonen och ringde 112. Jag kikade runt mig och såg mycket folk som gick fram och tillbaka framför killgruppen utan att reagera på det som hände. Jag visste inte vad jag skulle göra, bara att jag måste göra något. Kunde jag fråga de öldrickande killarna på puben bredvid? Strax efter att killen försökte ta sig ur gruppen av killar såg jag honom sjunka ihop mot asfalten. Förmodligen för att han blivit boxad i magen.

Jag stod med telefonen mot…

Det finns alltid ett sätt

(Läs gärna hela inlägget - det kommer viktiga saker på slutet!)
Efter några hektiska semesterdagar; Vi fiskade makrill med morfar eftersom Lillebror ville bjuda på makrill på sitt övernattningskalas (30 makrillar hade han räknat ut att vi behövde eftersom mormor och morfar skulle få och vi skulle äta makrill till middag dagen innan kalaset också) - utan att få en endaste liten firre, men mysigt hade vi. Ett övernatningsskalas för sex killar i elvaårsåldern skulle överlevas (vilket det gjordes, vi skippade förresten makrillen när vi nu inte fick upp någon och bjöd på pizza istället...). En bilresa för att lämna Dottern hos en kompis familj som har HÄSTAR hela sommaren skulle göras och en middag med Storsonen skulle inmundigas.





Idag är det helt stilla här hos oss och vad man kan njuta av den ibland, stillheten, menar jag.

Jag läste ett par artiklar om en familj i Skåne. Flickan har autism och hamnar ibland i "destruktiva beteenden" står det i tidningen.  En gång i januari hämt…

Om det meningslösa med principer...

- Jag har mina principer! sa en man jag träffade.

Jag pratade med honom häromdagen och han var lite upprörd över hur saker såg ut kring honom. Han hade åsikter om och tyckte till om än det ena och än det andra.

Efter ett tag såg jag hans mun röra på sig, men jag hörde inte längre vad han sa. Då tänkte jag;

"När jag växte upp fick jag med mig massor av regler och principer för hur man bör vara och hur man ska uppföra sig. Sedan jag fick barn och blev min egen person, har jag jobbat stenhårt på att göra mig av med alla principer jag blivit pålagd och framförallt, sedan ett av mina fyra barn är ett barn som inte följer normen för hur ett barn är som växer upp i Sverige, så har jag (tack och lov) fått lära mig så himla mycket och därmed omvärdera det här med principers  och principers rätt att finnas till och meningsfullheten med dem. Stackars man som har så många principer att stånga huvudet blodigt mot".

Alltså, principer, jag vet inte jag. När jag flyttade ihop med min man oc…

Så många kloka människor

Att det finns så mycket klokskap i världen, tänker jag efter att ha läst om och lyssnat på Pia Sundhage, Josefine Öquist, Carolina Klüft och Håkan Hellström de senaste dagarna. De tre första personerna har kopplingar till toppidrott och är man det minsta fördomsfull så tänker man att idrottsmän kan väl inte komma med klokskap - men det kan de!. Den fjärde är sångare och poet, får man väl säga.

De fyra säger bland annat; "Sedan jag blev mamma har jag slutat bry mig om små saker, som när jag misslyckas på fotbollsplanen, min dotter vaknar fem varje morgon och då måste jag ta hand om henne och det är det som är viktigt" - typ, sagt av Josefine Öquist, fotbollsspelare uttagen till FotbollsEM som startar imorgon (är det någon som har ett par biljetter du vill bli av med, hojta till här finns en som vill köpa!).

och: "Jämför dig inte med någon annan än dig själv, för något annat är inte viktigt" - typ, sagt av Carolina Klüft.

och: "Varje stund som varit är förbi, de…

Säg "hej" till Ruth Blade!

Jag fick en robotgräsklippare av min man när jag fyllde år för ett tag sedan. Idag har vi lagt en sladd under gräsmattan, runt tomten så att gräsklipparen ska kunna "hitta runt" i trädgården, medan jag kan rensa ogräs istället. Det tar lång tid att lägga sladd, men jag tror att det kommer att vara värt det så småningom.

För några dagar sedan träffade jag en flicka som visste vem jag var. Idag träffade jag hennes mamma. Jag fick höra så många ord som värmer mitt hjärta. Att få höra att min blogg och min bok hjälper människor gör mig så oerhört glad och lycklig. Jag hör inte så ofta av er som läser här på min blogg, men jag vet, tack vare möten som idag att min blogg betyder mycket för några av er. Tack till er två som berättade för mig idag. Jag blev så glad och lite stolt och väldigt säker på att jag måste fortsätta att göra just de saker jag gör. TACK!

Om varför skolor med specialkunskap behövs

Jag gick på semester förra helgen. I lagom tid innan semestern startade kom Skolinspektionens rapport över den skola jag kämpat på i ett år. Kämpat för att så mycket var så fel när skolan startades. Fortsatte kämpa när jag egentligen skulle gett upp - för att jag vet att eleverna som går på skolan behöver en skola som den skola vi är på väg att bli.

Skolinspektionen har granskat skolan och från att ha haft 39!!!! bitar som måste åtgärdas i slutet av förra terminen (du förstår varför det kunde kännas frestande att hoppa av skojobbet?!), så är vi nu nere i tre punkter, vilket ju känns fantastiskt. 
Jag vill att den skolan jag jobbar på ska bli en skola som den man visar på Utbildningsradion till hösten. Jag vet att sådana skolor behövs. Alla barn kan inte inkluderas just för att den kunskap som man på Lunaskolan har inte går att hitta på alla skolor. Jag vet också att skolor som Lunaskolan behövs för att alla barn och ungdomar inte mår bra att gå i "vanliga" grundskolor där me…