Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från februari, 2015

Ovanligt billig och bra föreläsning om npf och mobbning i Göteborg

ADHD och mobbning i skolan

Här kommer inbjudan till en ovanligt billig föreläsning som Friends anordnar i Göteborg i vår. Jag föreläste med samma gäng i Stockholm i höstas och tyckte att hela dagen var väldigt väl organiserad med många olika ingångar på npf-svårigheter och problem som ofta följer med funktionsnedsättningarna - och hur det kan lösas eller underlättas.

Dela gärna denna inbjudan till människor du känner, gärna lärare och andra som möter barn med npf-svårigheter i sitt arbete!




Leta inte fel - leta lösningar

Ett tag har jag haft lite för många bollar att jonglera med. Det går att jonglera med för många bollar, ett tag, sedan tappar man bollarna i huvudet. Jag tänker samla ihop lagom många bollar och ta en paus från övriga, som min blogg.



Under tiden jag jonglerar vidare med lite färre bollar. Jag letar inte fel, men försöker hitta lösningar, gör det du också och om du gillar min blogg så kan du alltid läsa några av mina drygt 1000 gamla inlägg här på bloggen.

Media och npf förr och nu

Ibland när jag pratar med människor om npf-frågor, efter en föreläsning, på min mejl, i telefon, på skolor eller någon annanstans där mänsklig kontakt uppstår, får jag frågan som låter ungefär så här; - Men bokstavskombinationerna fanns ju inte för 40 år sedan. Är det inte bara vi, moderna människor som uppfunnit det för att ha något att skylla på när vi inte har tid att ta hand om våra barn - typ och har vi inte alla lite adhd i oss och jag har läst i tidningen att det inte stämmer...?! Jag är ju inte forskare på området, så jag kan inte svara på den frågan ur ett forskarperspektiv, men jag kan svara på den ur ett medelålderslivs perspektiv med många års erfarenhet av att jobba med npf-frågor.  Jag har minnen från min grundskoletid. Minnen från klasskamrater och skolkamrater. Många av barnen på min skola har trillat ur mitt minne, men jag minns Lutström, tydligt. Han kallades för "Slutström" av min systers klasskamrater och barnen på skolan. Han var "konstig" tyc…

Mormor och kommunikation

Eftermiddagens hundpromenad med väninna är avklarad. Vi har haft en trevlig stund, trots mörker, kyla och regn. Vi har samtalat och kommunicerat med varandra. Vi har mötts. Vi har förstått varandra. Vi har varit sams, inte ovänner, inte missförstått. Det är skönt när det inte blir missförstådd. Det är skönt när man får fram vad man vill och känner.

Ibland blir det fel. Som en gång när jag var nio år.

Min mormor var snäll. Hon gillade att sy. Jag gillade henne. Hon sydde kläder till mig och mina syskon. Jag brukade vara bra på att kommunicera med henne. Jag hade förmågan. Jag var omtyckt av min mormor. Jag kunde kommunicera med min mamma och med min pappa. Fortfarande har jag tillgång till min komunikativa sida. Jag blir sällan missförstådd och därför blir jag sällan arg.

En gång hade min mormor sytt en klänning med vita blommor på mörkröd botten till mig. Den var jättefin, klänningen. Den hade volang kring urringningen. Mormor hade med sig klänningen till mig för att jag skulle prova …

Om skolan

Jag är mamma till fyra barn varav ett har diagnoser inom det neuropsykiatriska funktionsområdet. Jag är också lärare. Jag har stridit för mitt barn, för att hon ska orka, stå ut, få rätt hjälp och rätt bemötande. Jag  har också kämpat och kämpar som lärare för att hjälpa elever att lyckas i skolan. Jag ser skolproblemet från bägge de här två hållen.

Å ena sidan finns det många barn som far illa i den svenska skolan. Barn som får för lite stöd i förhållande till vad de behöver.

Å andra sidan ser jag lärarkollegor (mig själv inräknad) som går på knäna på grund av alla krav, tyckanden och tänkanden från alla.

Ja, skolan är på många sätt dålig.

Nej, det är inte de enskilda lärarnas fel.

Att den svenska skolan är dålig, som många tycker och Pisaresultat pekar på, är inte den enskilda lärarens fel. De allra, allra flesta människor som söker sig till lärarhögskolor i landet gör det för att de vill vara lärare, för att de vill lära, hjälpa och stötta nästa generation genom skolan. Jag ser det på m…

Jag vill, men jag kan inte - om hemmasittande

Jag läste på Svt-Opinion om "hemmasittande". Här kommer några av mina tankar kring barn som inte kommer iväg till skolan efter att jag varit förälder till en på gränsen till hemmasittande och varit lärare till flera i riskzonen. 

En gång för flera år sedan sa en väninna till mig att ibland kunde hon faktiskt längta till att barnen blev sjuka så de fick vara hemma och mysa lite, ett par dagar så där. Jag satt som en fågelholk och gapade. Att man kunde längta till att barnen blev sjuka så man fick vara hemma var för mig, som ständigt kämpade med att få iväg min dotter ett par lektioner några dagar i veckan, fullständigt obegripligt. 


Idag förstår jag henne.

Häromdagen efter att Lillebror kastat sig in i duschen, klätt på sig, gjort läxan som han kom på att han glömt göra igår (eftersom han hade träning och storhandling på schemat...) och ätit frukost kände han sig lite illamående. Han som alltid går till skolan, som trivs i skolan och som aldrig frågar om han får vara hemma -sa i…

Det är inte så att alla lärare är fantastiska...

Det är inte heller så att alla lärare är värdelösa. Precis som att inte alla föräldrar är fantastiska. Inte heller är alla föräldrar värdelösa. Några föräldrar är lärare. Många lärare är föräldrar. Sällan är allt svart. Lika sällan är allting vitt.

Det blir lätt polariserat i skoldebatten, om du förstår vad jag menar?

Lärare är som folk är mest. Även föräldrar är som folk är mest.

Jag är som de flesta lärare, både lärare och förälder. Jag har dessutom erfarenhet av att vara mamma till ett barn med funktionsnedsättningar. Precis som jag har erfarenhet av att arbeta som lärare för barn med olika funktionsnedsättningar.

Jag satt på en middag häromdagen. Vi pratade om våra jobb. Några jobbade som inköpare på olika ställen, som ingenjörer och som försäljare. En var, förutom jag, lärare. Kvinnan som var lärare skämdes nästan lite när hon berättade vad hon jobbade med. Det känns sorgligt att någon som jobbar med det allra viktigaste man kan göra - att ta hand om och lära barn saker som påver…

Svårt med sociala koder

Jag fick anledning att tänka på rubrikens innehåll häromdagen, när förstår man inte att man sårar och när är man taskig och dum på riktigt. Jag gick på stan och småpratade med en flicka för ett par dagar sedan. Plötsligt sprang en tjej ikapp oss. Hon ropade på flickan bredvid mig samtidigt som hon la handen på hennes rygg. Mitt sällskap och jag vände oss om och sa hej till tjejen. Jag blev glad, eftersom det inte är så ofta som flickan jag gick med träffar kompisar när hon är ute. Mitt sällskap blev också glad. Tjejen pratade i sin mobiltelefon, men tittade på flickan och sa "vänta". Jag och mitt sällskap väntade ett par minuter medan tjejen pratade klart i telefonen. Efter en stund tryckte tjejen på mobilens röda knapp, stoppade telefonen i fickan samtidigt som hon sa "hej då" till oss och vände oss ryggen.

Naturligtvis blev flickan lite ledsen. Hon kände sig förmodligen avspisad. Jag får erkänna att jag också kände mig avspisad av beteendet, först be oss vänta oc…