Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från april, 2015

Om tolerans, acceptans och motsatsen - polarisering

Jag läser om olika bråk och konflikter som blossar upp på debattsidor och på andra ställen. Som förälder, lärare, människa kan jag iaktta, lite sorgset, hur polariserade vi människor är. Det är frustrerande att vi inte kommit längre. Att vi alla vill att alla ska inkluderas, men vi är dåliga, rent allmänt på att inkludera andra, om du förstår vad jag menar.

"Det är bra, men inte det. Jag är bra, men inte hen. Vi är bra, men inte de. Jag förstår, men inte de. Jag vet, men inte de. Jag gör rätt, de gör fel."

Vi gör så, vi människor. Vi ser utifrån vårt eget perspektiv och stänger till om andras perspektiv, istället för att försöka förstå och acceptera att jag gör rätt ibland, de andra gör fel ibland, men ibland är det tvärtom - och jag har sällan hela bilden så jag vet egentligen inte. Om vi människor blev lite bättre på att tolerera andra sätt att vara och tänka på, om vi accepterade att andra aldrig är som vi, men att det snarare kan vara berikande. Att det jag ser bara är m…

Att hitta strategier

Jag känner en mamma och hennes tonårsdotter som var på väg att köpa lite nya vårkläder när de träffade på några av flickans nya vänner. Flickan har svårt att förhålla sig till andra, att tolka in andras signaler, att lösa sociala koder. Hon har inte så många kompisar, fast hon så gärna vill ha det, mycket beroende på att hon har svårt att veta hur hon skall göra i de sociala kontakterna.

Flickan hade, av en trevlig  tillfällighet fått några tjejkompisar. De verkade tycka om att vara med henne, att prata med henne. Flickan kände sig därför väldigt glad.

När flickan blir glad bubblar hon i ord och i tanke. Då glömmer hon, eller kanske skall jag säga, märker hon inte, att hon behöver ge de andra plats att prata och hon har svårt att veta hur hon skall förhålla sig till de andra så att hon smälter in. Den här dagen var hon så glad så det bubblade om henne. Mamman var också glad när hon såg hur flickan njöt av att ha kompisar, men mamman såg också efter ett tag att de andra flickorna inte …

Om slarvighet och om Friendsdagen i Göteborg

I tisdags höll Friends en heldagskonferens i Göteborg som handlade om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och mobbning. Jag var med och föreläste om bemötande och strategier kring eleverna. Det var en riktigt trevlig dag.

En annan dag, för något år sedan satt jag med på ett möte angående ett barn, en elev. Vi pratade om barnet, om eleven, om hens svårigheter. -

- Det är svårt att förstå att hen har det så svårt, trots att hen får så mycket hjälp av er hemma och er i skolan, sa en av deltagarna på mötet.

- Hen ansträngde ju sig inte för att skriva fint även om jag tittade på, hen skrev slarvigt, hen satt lite slarvigt, hen tjattrade med andra sa en annan.

Slarvigt, tjattra?

Det var det som var två av svårigheterna hos eleven, finmotoriken och förmågan att koncentrera sig.

- Hen skriver INTE slarvigt. Hen KAN inte skriva "snyggare", fast hen gärna skulle vilja kunna det, försökte jag säga.

Det är ju så att "värdeladdade" ord skvallrar lite om vad vi …

Om skillnader när man har och inte har npf

Jag gör en powerpoint till föreläsningen på tisdag om npf och mobbning för föreningen Friends här i Göteborg. (Föreläsningen är fulltecknad vilket är fantastiskt roligt). Jag ska ha med lite resultat från den undersökning jag gjorde bland 300 föräldrar (150 föräldrar till barn med npf-diagnoser och 150 föräldrar som hade barn utan diagnoser) under min föreläsning, tänkte jag, eftersom siffrorna talar sitt tydliga språk. Det finns mycket som blir bättre hela tiden, men det är så mycket som är så svårt att lösa. Att man blir medveten om det är steg ett. Att man förstår det är steg två. Att man vidtar åtgärder mot/för det är steg tre.

I min undersökning ställde jag 15 påståenden till föräldrarna. De kunde välja på fem alternativ, från "instämmer helt" till "instämmer inte alls". Nedan har jag tagit med de siffror som jag fick fram (som stämmer väl överens med andra undersökningar i samma område). Jag har låtit siffran för "instämmer helt" vara med här efters…

Om "lata" elever och pedagoger

Jag har några favoritböcker. "När förändringär svår - att hantera motstånd med motiverande samtal"  är en av dem och jag måste bara delge er den del av boken som på ett väldigt tydligt och klargörande sätt tar upp "pudelns kärna" till varför det ibland blir så fel i möten.


Ur boken:

Myten säger att när en klient framstår som omotiverad till förändring eller inte vill lyssna på råd och förslag är det något "fel" på henne - och inte så mycket man kan göra något åt. Detta antagande är oftast fel. Ingen person är helt omotiverad. Vi har alla mål och ambitioner med våra liv. Vårt sätt att samtala med klienterna kan på ett avgörande sätt påverka deras motivation. Motståndet är klientens sätt att visa rött ljus och säga oss att vi är för tidigt ute, att vi går för snabbt fram, att hon inte känner sig respekterad eller något annat om vårt eget beteende. Det finns också andra situationer då motstånd uppstår, utan att samtalsledaren aktivt utlöser det. Vid sådana ti…

Inkluderingens grundpelare

Flera gånger i veckan har jag kontakt med föräldrar till barn med npf-svårigheter. Det handlar om föräldrar som ringer, som mejlar och som kommer till mig för kbt-samtal. Föräldrarnas historier kan se olika ut, men många bitar i deras berättelser påminner om varandra. Det största problemet för väldigt många familjer, där npf-svårigheter finns, är skolan och den misslyckade inkluderingen av barnet i skolan. Barnet kännet sig exkluderad. Barnet vill inte gå till skolan. Spiralen pekar neråt.

Några pelare i huset som måste byggas runt ett barn som behöver mycket stöd är bland annat följande.

Barn gör rätt - om de kan!
Förståelsen för att barn gör rätt om de kan - ett barn som gör "fel" gör inte det för att den inte vill lyckas, men för att den inte klarar av att lyckas. Det är stor skillnad på att inte vilja och på att inte kunna.

Vänner.
För att vilja gå till skolan (eller arbetet) måste vi människor känna att vi tillhör, att vi befinner oss i ett sammanhang. Vänner i skolan är vik…

Varför jag skriver om adhd och autism

Jag länkade mitt senast inlägg till en facebookgrupp som heter "Förändra Skolsverige". Efter ett tag fick jag ett par kommentarer som gick ut på att mitt inlägg, som handlade om de senaste dagarnas ifrågasättande av adhd-diagnoser (läs inlägget här bredvid) kanske inte passar i gruppen. Jag tycker själv att mitt inlägg passar väldigt bra i facebookgruppen "Förändra Skolsverige".

Jag fick frågan om jag tog illa vid mig av kommentarerna och jag har funderat lite på det och kommit fram till detta: Jag tog inte illa vid mig av kommentarerna personligen, inte alls. Men jag tog illa vid mig å alla människor vägnar med funktionsnedsättningar som passar in i diagnoskriterierna för adhd. Jag tog illa vid mig å alla människors vägnar som så ofta misslyckas och misstolkas (minoritetsmänniskor) av människor som inte bär på samma funktionsnedsättning, majoritetsmänniskorna. Jag tog illa vid mig, inte personligen, men å alla människors vägnar som har funktionsnedsättningen eller…

Då var det dags igen

Nu har debatten blossat upp igen. Det är så saker fungerar för oss, allt går i cykler. Nu är vi på den  delen av cykeln att saker som har med adhd ska ifrågasättas igen. Debatten som ifrågasätter om adhd ändå inte är påhittat av onda, penninghungrande läkemdelsbolag. Numera orkar jag knappt svara på det, men känner ändå en skyldighet att göra det.

I  Svt´s program "Korrespondenterna" ifrågasätts diagnosen och antalet barn som får diagnos och medicin. Det är viktigt att ifrågasätta och granska, men det kan inte vara på bekostnad av en hel grupp människor som är drabbade. Jag blir förvånad och bestört av hur man vinklar programmet. Att man intervjuar en fransk psykiatriker som helt ifrågasätter adhd, att ett seriöst program betald av licenspengar kan ta med en person som ifrågasätter diagnosen i sig - att man ifrågasätter antalet barn som får diagnos, medicinering, behandlingsmetoder - det hade räckt där. Men att man har med en man som ifrågasätter diagnosen. Alltså, tänk om m…

Föreläsning om mobbning och utanförskap i Göteborg

Tisdagen den 21 april är anordnar Friends och UnderbaraADHD en heldag i Göteborg kring mobbning och neurospykiatriska funktionsnedsättningar. Förra terminen var jag i Stockholm och föreläste med samma gäng. Jag tyckte överlag att många av föreläsarna var intressanta och givande att lyssna på så jag kan varmt rekommendera detta. Läs hela programmet här. 


Röster om ADHD och mobbning i skolan, Stockholm 21 november 2014
”Allt var mycket givande. Bland de absolut bästa konferenser jag varit på”
”Helt fantastisk dag med massa starka människor som berättar sina historier. Fick med mig massor
som jag kan använda mig av och även se annorlunda på ADHD och förstå mer av ADHD.”
”Många AHA! O fantastiska tips! Massor att ta med sig, mycket inspirerande. Bra att det var flera
olika som berättade och föreläste”
”Det var en fantastisk konferens. Den bästa jag har varit på. Allt var perfekt upplagt, mycket
intressanta föreläsningar och perfekt service :)”
”Jag tycker att det var bra med flera olika pe…

"Bakbind inte lärarna" vad menade jag egentligen?

Många är ni som läst och delat gårdagens inlägg som jag skrev här efter att ha läst en artikel på Göteborgs-Postens ledarsida. Läs texten från GP här.

Många gillade det jag skrev, men några är ni som har blivit lite provocerade och påpekat att jag glömmer de högpresterande eleverna i mina tankegångar.

Fast det är det jag inte gör...

Man behöver inte jobba med konsekvenspedagogik för att få ett fungerande klassrum. Tvärtom. Om man slutar jobba med konsekvenspedagogik och börjar jobba ännu mer med det ALLa elever i ett klassrum mår bra av, förförståelse, tydlighet, struktur, individanpassat, lågaffektivt bemötande och att skapa en allians mellan medlemmarna i klassrummet - då får ALLA en bättre skolgång. Att ta bort konsekvenspedagogik innebär INTE att man överger de elever som har lätt för sig i skolan, som behöver utmaningar. Det innebär att man ger ALLA en möjlighet att lyckas lite mer bara.

När man får ett klassrum fullt av elever som förstår varför man är där nämligen för att bli b…