Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från mars, 2014

Lagom krav på olika barn

Vi människor mår bra när vi känner oss nöjda med oss själva, barn som vuxna. Vi är nöjda med oss själva när andra ser på oss och tycker att vi är bra. Vi är nöjda med oss själva när förväntningarna på oss ungefär stämmer överens med våra förmågor. De flesta av oss har förmågor som för det mesta stämmer någorlunda med förväntningar som finns på oss.

Problem kan komma när andra ser på oss med ögon som inte är  nöjda, när förväntningarna är för höga i förhållande till våra förmågor. Barn och vuxna med npf-svårigheter når sällan upp till förväntningarna som ställs på dem. Svårigheterna syns inte så ofta ställs samma krav på barn med npf-diagnoser som man ställer på andra som inte har de svårigheterna. I skolans värld skall alla barn nå upp till samma mål, följa samma mall med sina jämnåriga. Men förmågorna hos barn med npf är ofta ojämna. Glappet mellan förväntan och förmåga blir därför för stor, även om personen kan ha fantastiska förmågor i en del områden så räcker det inte i andras ög…

När är man "bara" dum och när förstår man inte - om sociala koder

Jag fick anledning att tänka på rubrikens innehåll häromdagen, när förstår man inte att man sårar och när är man taskig och dum på riktigt. Jag gick på stan och småpratade med en flicka för ett par dagar sedan. Plötsligt sprang en tjej ikapp oss. Hon ropade på flickan bredvid mig samtidigt som hon la handen på hennes rygg. Mitt sällskap och jag vände oss om och sa hej till tjejen. Jag blev glad, eftersom det inte är så ofta som flickan jag gick med träffar kompisar när hon är ute. Mitt sällskap blev också glad. Tjejen pratade i sin mobiltelefon, men tittade på flickan och sa "vänta". Jag och mitt sällskap väntade ett par minuter medan tjejen pratade klart i telefonen. Efter en stund tryckte tjejen på mobilens röda knapp, stoppade telefonen i fickan samtidigt som hon sa "hej då" till oss och vände oss ryggen.

Naturligtvis blev flickan lite ledsen. Hon kände sig förmodligen avspisad. Jag får erkänna att jag också kände mig avspisad av beteendet, först be oss vänta oc…

Nästan alla sätt är bra - på sitt sätt

Kvinnan läser morgontidningen till kaffet. Kvinnans dotter ligger i sängen. Hon har fått frukost på sängen, som vanligt. Flickans mamma har varit inne och pratat med henne några gånger, sagt att hon "måste snart gå upp för nu börjar skolan snart".
Mamman läser "Fria Ord" i tidningen. Idag handlar det om toabesök för människor som har en skada på sin urinblåsa.
Hon hämtar väskan till sin dotter. Hämtar kläder till henne i tvättstugan.
Läser vidare och får reda på att människor som  har denna sjukdom/skada blir väldigt handikappade i sin vardag. En kvinna hade blivit kränkt på ett köpcenter eftersom hon inte fick låna toalett. När hon till slut fick låna en toalett så fick hon sitta med öppen dörr...
Kvinnans dotter kommer upp. Klär på sig, borstar håret. Hennes första lektion har börjat. Hon kommer att komma försent till skolan, men hon är på gång. Flickans mamma känner på sig att hon kommer att cykla iväg till skolan idag, trots att morgonen varit lite jobbig.
Kvi…

Om att vilja lyckas - men inte kunna, om att tro sig förstå - men inte fatta

Det svåraste för människor med npf är att det inte syns att de har en funktionsnedsättning. Jag såg en grupp barn med intellektuella funktionsnedsättningar promenera med assistenter och lärare. De gick i grupp, såg glada ut och jag tänkte då att de barnen får kämpa mot mycket, men just den biten att vi ser att de inte klarar saker, att inte inte kan fast de vill - det förstår vi kanske något bättre kring barn med downs syndrom än kring barn med adhd/add. Att läraren vill förstå, men inte gör det är ett stort problem för barn med npf och deras föräldrar. Här ett mejl från en lärare till en förälder och sedan svaret från föräldern. Allt som kan identifiera läraren, barnet och föräldern är borttaget så att skrivarna och den det handlar om skall få förbli anonyma. 
"Nästa punkt vi samtalade om är passivitet/aktiv (dvs deltagande i lek och spel) där mycket känns viljestyrt. Hen kan när hen vill, men blir passiv när hen inte vill. Hur mycket som ingår i ADD och som ingår i personlighet …

Om oflexibilitet

Jag träffade en tjej för ett par veckor sedan. Hennes känslor "satt på utsidan" som man brukar säga. Hon var glad, plötsligt blev hon ledsen, sedan blev hon glad igen. Plötsligt ville hon inte. Hon ville ha den maten, men inte den maten. Hon ville se det, men inte det andra. Hon åkte "berg-och-dalbana" i sina känslor, hela tiden.

Och jag tänkte.
Hon är som sockret jag smälter för att limma pepparkakshuset till jul. Sockertråden när den dragits ut och stelnat. Tänk dig stelheten och skörheten tråden besitter. Vid minsta tryck eller stöt på tråden så går den sönder i tusen bitar. Så var det för tjejen jag träffade. Tjejens känslor föll rakt ner på trottoaren och gick i tusen bitar - hela tiden. 


Jag känner en kille som är som ett gummiband. Det spelar nästan ingen roll vad som händer, så finner han sig ändå. Hans gummiband tål nästan allt, utom när han blir anklagad för något han inte tycker att han har gjort. 
Några kallar tjejen för en "orkidéblomma". Jag…

Antisocialt beteende och adhd

Jag hittade den här artikeln, rekomenderad på facebook. Den rörde upp ilska hos några, andra tyckte tvärt om. Det är ett mycket känsligt ämne. Barn som gör "onda" handlingar. Barn som skadar andra. Barn som saknar empati för andra. Det skulle inte behöva vara känsligt - om vi tog bort skulden från barnet, om vi såg oförmågan att förstå istället för viljan att skada någon.

Det finns en film som heter "Vi måste prata om, Kevin" som kom 2011. Det är en skakande film. Det gör ont i kroppen att se filmen, men det är som titeln på filmen säger. Vi måste våga prata om barn som saknar förmåga till empati, som har ett antisocialt beteende. De måste få hjälp att förstå. Om vi inte vågar se barnen, om vi inte vågar prata om dem, kan vi aldrig hjälpa dem.

Sedan jag gick ut lärarhögskolan för drygt 20 år sedan har jag träffat ett antal barn med och utan npf-svårigheter. Under dessa år har jag träffat några barn som inte haft förmåga att känna empati. Jag har under mina år som l…

Perspektiv på livet

Jag läser att "Årets bild", galan då man prisar fotografer i olika priskategorier, är avgjord. Jag går in och tittar på bilder från de fotografer som fått pris i de olika kategorierna. Många bilder gör mig illamående och får mig att fundera över hur futtiga problemen är som jag och min familj drabbas och drabbats av - i jämförelse med människorna på några av bilderna. (Se bilderna här).

Men så är det ju så med oss människor att vi ofta tyvärr bara har förmåga att utgå ifrån vår egen värld, där vi lever, vår egen vardag. Om vi kunde sätta perspektiv på vår tillvaro, i jämförelse med andra människor i världen, då skulle vi förmodligen må bättre själva och inte alltid reagera så starkt över vårt livs nedgångar och misslyckanden, eller vad tror du?

Om att tänka efter - före

I verksamheter där det är ont om tid och beslut måste tas snabbt, som till exempel i skolan värld är det lätt att tappa fokus på det som är lättast att påverka. Man har fullt upp med att hålla dagen med eleverna igång och paddlar liksom på för att få dagen att fungera för alla parter.

Där, om någonstans, då om någongång - är det viktigt att reflektera och förändra inför nästa dag stund, nästa lektion, nästa dag, nästa termin. När något inte fungerar. När en elev hamnar i affekt eller något annat blir tokigt. Då, just då är det viktigt att man ger sig tid att refflekter över vad man gjorde, vad som hände och vad man ska göra nästa gång så det blir bättre nästa gång.

Ofta när jag pratar med människor upplever jag att man är fast i att "så här har vi alltid gjort och det går inte vidare bra, men hur skulle vi kunna ändra på detta" eller "jag gör ju så gott jag kan, det är de andra som måste ändra på sig".

Som när en rast i veckan inte fungerar, men övriga gör det. D…

Riskfaktorer vid npf

Lika viktigt som att prata och uppmärksamma framgångsfaktorer vid npf är det att prata om de miljöfaktorer som är skadande för barn med npf. Idag tänkte jag därför ta upp de miljöfaktorer som kan skada barn med npf negativt i deras uppväxt.

* Samarbetet mellan skola - föräldrar är oerhört viktigt. När respekten och förståelsen från ena sidan eller från bägge sidorna inte fungerar då är det extremt svårt att få till en bra skolgång.

* När kunskapen inte finns, hos föräldrar och/eller personal.

* När föräldrarna själva har svårigheter som gör att hans/hennes/deras liv är extra svårt.

* När nätverket av släkt och vänner inte finns eller när nätverket som finns snarare är ifrågasättande och dömande än stödjande och hjälpande.

* När pressen och stressen fortgår under många år, så barnets identitet blir den att vara någon som inte orkar, klarar något eller "ställer till det" och är "hopplös" snarare än en person som är kapabel och har förmågor att vara stolt över.

* När …

Framgångsfaktorer vid NPF

För ungefär femton år sedan rullade jag sakta men säkert in i "npf-världen". Jag gjorde det för att ett av mina fyra barn började skolan, en skola som inte var anpassad för henne. Det blev starten på år av kamp och utanförskap innan hon fick en utredning och slutligen en npf-diagnos. Jag har lärt känna många barn och föräldrar, både som förälder och lärare med liknande diagnoser efter det.

Ett av de barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som jag haft glädjen att få följa under ungefär tio års tid fyller 20 år i år.

Precis som de flesta barn med npf kämpade den här tjejen mot mycket under sin grundskoletid. Sakta men säkert halkade hon efter sina klasskamrater under lågstadiet för att sedan, på väg in i mellanstadiet, vara helt omkörd. Allt hon kämpade mot. Hon var aldrig jäms med sina klasskrater, alltid efter. Hon var inte populär, snarare utanför och mobbad för det mesta. Hon klarade inte av skolarbetet, vare sig i skolan eller läxan som hon fick ta med hem till…