Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2014

Man kan INTE polisanmäla en åttaåring

Man kan INTE polisanmäla en åttaåring för att hon slagit en lärare, det är orimligt punkt

Om ett barn slår en vuxen eller ett annat barn så är det vi vuxna som måste ta ansvar för att det sker. När ett barn slår ett annat barn, beror det på att hen hamnar i en omöjlig situation. Då måste vi ta ansvar. Det gör vi inte genom att polisanmäla en åttaåring!

Det kan bli så bra!

Jag känner en tjej som under sin grundskoletid fick kämpa mot så mycket. Hon blev utredd eftersom skolan och det sociala spelet i skolan inte fungerade så bra. Hon fick diagnoser inom det neuropsykiatriska området. Föräldrar, lärare, skolpsykologer och andra människor runt tjejen oroande sig för tjejen. Inte så konstigt, kan tyckas för tjejen kom knappt iväg till skolan. Hon hamnade efter mer och mer. Hon var utanför. Hon var mobbad. Hon misslyckades så ofta.. Hon var ofta ensam och ledsen.

Föräldrarna oroade sig och mamman gick in i väggen. En skolpsykolog som ville flickan det bästa sa till föräldrarna att det nog inte var någon idé att flickan skulle fortsätta med engelskan eftersom hon förmodligen aldrig skulle klara av att föra en enkel konversation på språket. Då sa läraren ifrån att det trodde hon visst, så flickan fick fortsätta läsa engelska, trots allt.

Högstadietiden kom och även om mycket blev bättre var det fortfarande så mycket som var himla jobbigt att det när flickans …

Rätt och fel ur olika perspektiv

Efter en lugn och skön lördag blev det mer hektiskt idag. Efter att ha gjort min plikt/utnyttjat min rättighet (=röstat) har jag, familj och släkt firat "farsdag" (min pappa fyllde år häromdagen och kalaset hölls idag) och hunnit med att gratulera på "morsdag" också.

Nu ska jag bara njuta av hemmets lugna vrå och mina härliga plantor som jag håller på att plantera om.

Häromdagen pratade jag med mina elever om det här med att man ser en sak från olika perspektiv, att en stol kan se väldigt olika ut beroende på från vilken sida av stolen man står och betraktar den. Att saker som kan ses och upplevas helt vansinnigt av någon kan ses och upplevas som fullständigt normalt och riktigt av någon annan. Mina elever tyckte den diskussionen var intressant. Jag tycker det är viktigt att prata om och tänka på att det faktiskt är så. Sanningen sitter i betraktarens ögon. Sanningen är mycket sällan exakt. Jag tänker på det idag samtidigt som jag "mindfullar" i mitt växt…

Till dig som inte har adhd

"Jag önskar... " En gammal kollega till mig skickade en länk till en kortfilm som jag tycker är så bra att jag lägger ut den här på min blogg. Sprid den gärna om du tycker om den!

Jobbigt att vara lärare

Bara några veckor kvar på terminen och återigen är det dags för mig och många andra lärare i Sverige att agera "bödlar" för små barn i Sverige. Jag gillar att vara lärare och jag älskar de gånger då jag märker att jag gör skillnad i en elevs liv. När jag kan påverka och förbättra, förändra saker i mina elevers liv. Det kanske låter högdraget, men faktiskt känns det så ibland. Jag kan, genom att vara en bra lärare för mina elever, göra deras nutid lättare, begriplig och lyckosam och därmed i förlängningen, göra deras framtid ljusare.

Jag hatar när jag måste förmörka någon av mina elevers tro på framtiden. Att sätta betyg på barn som är tolv år, att skilja dem som försöker och gör sitt bästa, men som inte har förmågan alltid, med dem som också gör sitt bästa och som har förmågan. Att bestämma och förklara för barn som är tolv år att de duger är okej för mig, men att förklara och bestämma för barn som är tolv år - att de inte duger, är inte okej för mig.

Det känns fel och komme…

Alldeles för sällan "good enough"

Ofta när jag jobbar med npf-frågor slås jag över hur mycket människor kämpar, dels barnen med npf-svårigheter och dels deras föräldrar, lärare o s v.

Jag tror att vi (vi som jobbar med och vi som lever med npf) måste sluta jämföra oss med andra. Vi måste istället börja jämföra oss med - oss själva. Då har vi mycket större chans att hamna i "det där gjorde du/jag/vi bra!"-läget. Egentligen är detl så med alla människor att ju mer du jämför med dig själv och gör så gott just du kan, desto bättre mår du faktiskt själv.  Att vara "good enough", tänk vad mycket misslyckande och stress vi hade sluppit då.

Man är inte dålig för att man är "good enough", man är så bra man kan, helt enkelt.

Jag tror också att vi skulle må bra av att titta på de omständigheter vi befinner oss i, innan vi bestämmer oss för att vi gjort "en dålig dag". Vi pratade om detta på mitt jobb häromdagen. Om vi inte tar med allt det svåra och jobbiga som kommer med att man har en e…

Svar på frågan "varför"

För barn som har svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet är det extremt viktigt att förstå sambandet mellan att göra en sak och varför man gör just den saken, just då, just där. Alltså att svaret på "varför" kan förklaras med ett tydligt "därför" som har en mening och inte bara "därför.

Det glömmer vi vuxna ofta och därför blir det så extra svårt för barn som har svårt att hålla igång "motivationsmotorn" när de inte får någon förklaring till varför de skall göra en sak, just då och just där. Och så slutar det med att barnet inte gör det vi förväntar oss av det/vill att det ska göra och så hamnar vi i en konflikt eftersom barnet inte förstår varför vi tjatar.

Vi pratade om anledningen till varför barn går i skolan, på min förra skola i början av deras första termin.

Ja sa;
- Varför är vi här i skolan varje dag?

Och fick svar som jag skrev upp runt skissen på klassrummet...

Skolan är ju, på många sätt, en märklig plats att vis…

När man gjort "allt"

Ibland hör jag meningen "vi har verkligen gjort allt vi kan för vårt barn/vår elev - ändå gör inte hen vad hen lovat!".

Då tänker jag att man med all säkerhet verkligen gjort allt man kan. Men. Man kanske inte gjort "rätt" "allt" för det finns ju så många sätt att göra saker på... Då, om man gjort allt, men det ändå inte fungerar, vad gör man då?

Jo, man lägger inte problemet i barnets/elevens knä. Man berättar vad man upplever och man frågar eleven/barnet hur den upplever det. Sedan tar man ett kliv tillbaka och ytterligare ett tillbaka och kanske ytterligare ett... (man backar helt enkelt till man hittar svaret) funderar och pratar med barnet/eleven igen. Sedan gör man "allt" på ett annat sätt, tills det fungerar. För när ett barn inte lyckas är det sällan för att hen inte vill, men ofta för att hen inte kan! Alla vill lyckas - även de barn som har så svårt för att lyckas - i våra ögon!


Mina tankar

En mamma skrev så här på min blogg häromdagen: Mina tankar kretsar ständigt kring hur val av gymnasieskola ska bli rätt efter grundskolan. Har en dotter m autism och ADD som går i åk 8. Vilka funderingar har du kring detta?
När min dotter fick diagnosen add för många år sedan gick hon i fjärde klass. En av de första personerna jag pratade med efter att vi fått reda på diagnosen sa "bara hon tar sig genom grundskolan så brukar det gå bra". Jag förstod det inte då, men ju längre jag jobbar inom området neuropsykiatri, ju mer sant blir uttrycket.  Grundskolan är för många elever med npf en riktig mangel, en plats för misslyckande, en själsdödare. Jag tycker inte om att skriva det, men jag tycker att jag måste skriva det jag ser och upplever. (För några elever med npf fungerar grundskolan bra, men det beror på många parametrar om det ska göra det bland annat, vilken typ av diagnos man har, om man har sociala färdigheter, om man har föräldrar som kan hjälpa en, om man har en skol…

Besvär på våren

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet.

De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner?

Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet?

För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, och sedan, varför är besvarade.

Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé.

När det blir fel, vad gör man då?

Alldeles för ofta har vi …