Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juni, 2013

Morgan Alling och Jonas Gardell

Då var det äntligen sommarledigt för mig. Det är första dagen på en fem veckors lång ledighet och idag, idag ska jag bara ligga i uterummet och äta jordgubbar och klappa på hundarna och prata med barnen och vattna på blommorna, och äta lite fler jodgubbar och prata med maken och ta en siesta och lyssna på dagens Sommarpratare.

Om du har lite ledig tid så måste jag bara rekommendera mina två absoluta favoriter när det gäller sommarpratarprogram. Den första (eller andra, det finns ingen inbördes rang på de här två programmen de är helt enkelt helt innihelvete sjukt bra bägge programmen) är Morgan Allings Sommarpratarprogram från 2009 eller -10. Den en och en halv timmen är magisk och det programmet kan du lyssna på här.

Den andra och senaste av dessa två är Jonas Gardells sommarprat som sändes på midsommardagen i år. Jag lyssnade på programmet på min cykel - till och från och så till (det tar en halvtimme att cykla och programmet är en och en halv timme långt...) skolan häromdagen. Sist…

Om en flicka som vågade åka till Stockholm

Så var det sommarlov och en flicka i slutet av tonåren, i en större stad i Sverige hade fått frågan av sin moster. "Vill du följa med ett dygn till den stora staden, med kusinerna, jag jobbar på dagen men ni kan åka själva så tar jag emot när ni kommer, det blir kul?!"

Flickan hade svarat "ja" efter att ha funderat och efter att ha resonerat med sin mamma. Det var ett par dagar kvar till resan, men flickan blev förkyld och hon började redan bli nervös. Hon började känna att det kanske inte skulle gå, att hon hade ont, att det skulle kunna hända något otäckt, att hon kunde få vinterkräksjuka, att det kanske var bäst att stanna hemma.

Flickans mamma visste att det skulle bli så. Hon var beredd efter många, andra liknande upplevelser. Hon visste att det skulle bli svårt, men att det fanns en chans att flickan skulle komma iväg. Hon visste att det skulle, som man säger, "göra gott" för flickan att komma iväg själv, med kusinerna till den stora staden, ett dyg…

Boktips för hängmattan

Jag tänker läsa böcker i sommar. Hur är det med dig? Har du tänkt att läsa? Vill du ha lite boktips på böcker som på olika sätt tar upp neuropsykiatri och till viss del hur man kan få hjälp att tänka för att klara av svårigheter lättare?

Då kan du fortsätta läsa för här kommer ett första blogginlägg med några boktips inför sommarens hängmatteläsande, både gamla och nya böker. Saknar du någon bok som du själv läst och som du skulle vilja rekommendera hjälp mig JÄTTEGÄRNA att fylla på nedan i kommentarsfältet så lägger jag in fler boktips nästa vecka!


Fem "faktamåsten". Om du inte ännu läst dessa fem böcker, men vill veta och lära dig mer om annorlunda barn så tycker jag absolut att du ska göra det nu i sommar.








Följande böcker beskriver livet med neuropsykiatriska annorlundaheter från ett inifrån perspektiv. Det finns många fler böcker att hämta ur den här och ur ovanstående "källa", men jag nöjer mig med dessa eftersom det kan bli för många tips även för den mest lä…

Det finns alltid ett sätt

Det ligger en bok i någon brevbärares väska - som ska till mig - från Riksförbundet Attention. Boken heter just "Det finns alltid ett sätt" och är skriven av ungdomar med npf-diagnoser. Den ser jag fram emot att läsa och att skriva om här på min blogg. Under tiden som brevbäraren bär boken till mig läser jag om "Problemskapande beteenden" eftersom den är så bra, när jag är hemma och vårdar sjukt barn idag.

Har du som läser min blogg ett tips på en bok som du tycker att jag ska skriva om här/recensera så får du gärna skicka info till mig; malene.larssen@aduct.com jag går in i en "läsperiod" nu när semestern snart börjar, hängmattan hägrar och vi har sålt båten. Då kommer jag att ha all tid i världen att läsa nya intressanta och viktiga böcker. Imorgon lägger jag upp en hög böcker som jag läst och som jag kan rekomendera, men jag vill gärna få tips om nya böcker och gamla som jag missat!

Håll dina tummar...

Vi i min familj, har en benägenhet att "toka till det" när det lackar mot någon högtid. I julas lyckades jag klämma Pockas svans i ytterdörren så blodet sprutade och hela hallen efter vilt jagande, antog ett lätt rödprickigt utseende. Efter några försök att linda lite så där lagom runt svansen, tog maken fram silvertejpen och tejpade heeeela svansen. Sedan blev det mindre blodspill. Silvertejpen fick pryda svansen i två veckor innan vi tog bort den.

Idag ska vi ha midsommarfirande/11-årskalas här (Lillebror, yngst av familjens fyra barn fyller år idag) och jag hoppas att det blir lugnt och trevligt. Eller så blir det något i stil med förrförra midsommaren...


"Allt var klart för en "normalt" lugn och trevlig midsommar hemma med familjen och några goda vänner. Sillen var köpt, liksaså jordubbarna (även om de precis som vanligt var lite för vita och alldeles för dyra så där dagarna före midsommar), gräset var klippt ( ialla fall det gräs som gästerna såg), midsom…

Ett något klyschigt inlägg...

Igår efter jobbet var jag hemma en liten stund innan jag cyklade iväg till ett möte. Mötet skulle handla om en föreläsning jag skall hålla i augusti för ett rektorsområde här i Göteborgsområdet. Föreläsningen ska handla om att tänka positivt bland annat. Jag ropade till min kloka dotter att jag skulle iväg en stund igen. Hon frågade vart och vad jag skulle göra. Jag berättade samtidigt som jag var på väg ut genom ytterdörren.

- Tänka positivt? Då skall du ta med dig Pocka, ropade hon glatt till mig.

Pocka är vår hund. Pocka tänker positivt.

Tänk om vi människor hade lite mer tänk som hundar (observera att jag inte menar att hundar tänker bättre än människor i allmänhet). Hundar lever i nuet, reagerar på det som händer, men oroar sig inte i onödan för saker som ska hända..

Någon kommer hem - man blir glad - man oroar sig INTE för att de ska gå snart igen...

Den där gamla klyschan "Det beror inte på hur man har det, men hur man tar det" är kanske lite väl klyschig, men också v…

Varje upplevelse av en händelse är sann

Jag träffade en kvinna som fick mig att tänka på maken och hans hattar. Kvinnan berättade om sin son och hans besvärliga situation. Kvinnan var upprörd. Hennes son sommarjobbar på en restaurang på en av sommarstäderna längst med västkusten. Han var trött och slut efter midsommaraftons serverande.  - Du vet det jobbade två servitriser på den där restaurangen, men den ena satt bara och pratade i telefon hela kvällen och den andra gnällde om att hon hade ont i ryggen, så min son fick göra allt. Nu är han helt slut och chefen var där en stund, men han åkte iväg och firade midsommar och lämnade min son i sticket med de där två dönickarna och gästerna var bedrövliga. De blev bara fullare och fullare och ingen dricks fick min stackars son.  Det var där någonstans jag slutade lyssna på kvinnan och det var där någonstans jag började tänka på maken och hans hattar.  Makens styrgrupp brukar ta in "hattar" på mötena för att träna sig på att se saker från olika synvinklar. Det är bra, t…

Pia Sundhage - vilken kvinna!

"Jag fick va den jag va - därför blev jag den jag blev."
Citat från Pia Sundhage hämtat ur dokumentären med henne som går på tv ikväll. Det räcker så. Det är så självklart det hon säger, "jag fick va den jag va - därför blev jag den jag blev!".

Se den! Den handlar om en unik människa som gått sin egen väg. Man kan inte bli annat än glad när man ser henne!


Ville bara...

Sommarlov för mina elever i fredags och därmed kände jag nog att jag pustade ut lite grann. Smyger in här bara för att säga att livet kan kännas fruktansvärt jobbigt i perioder, men det kan också svänga åt andra hållet och vara underbart. Precis som det är för min familj just nu. Då måste man njuuta och det tänker jag göra idag.

Kram.

Att sprida kunskap om npf är inte lätt...

- men jag gör ändå några försök då och då...

Och så tänker jag vidare på Skolinspektionens besök på "min" skola. Det där om att alla skolor och alla elever ska ha, inte bara utbildade lärare i alla ämnen (vilket ju är självklart), men också lärare som har "ämnesspecifik" kunskap i de ämnen de undervisar i (vilket ju också låter helt rimligt för de flesta barn). För eleverna som har svårt att möta många olika människor, som har svårt med förändringar, som mår bra av att "koppla" till några få lärare som "kan" eleven och som eleven känner sig trygg med är inte helt självklart. Hur tänker man kring deras behov? Förmodligen tänker man inte så mycket på dem, för man vet inte riktigt hur deras behov ser ut...

Det är så konstigt, tycker jag, att det aldrig någonstans, någonsin krävs att lärare som undervisar elever med npf-diagnoser har "funktionshinderspecifika" kunskaper om de elever de faktiskt ska hjälpa. Varför lägger man inte fokus vid …

Tankar efter besök av Skolinspektionen

Vi hade Skolinspektionen på besök igår. De har gjort stor nytta att få besök av inspektionen efter att skolan startades mycket kaotiskt, utan tanke av ägarna för ett år sedan. Sedan dess har väldigt mycket vatten runnit under våra broar och numera tycker jag att jag kan stå för skolan jag kämpat för under detta året.

Under samtalet med Skolinspektionen går det återigen upp för mig att eleverna jag kämpar för inte har någon plats i skolvärlden. Många punkter de tagit upp under året har varit viktiga och väldigt nyttiga för oss, för eleverna, men vissa punkter stämmer liksom inte överens med hur man måste jobba för att eleverna ska få använda sig av sina förmågor, sina resurser och inte bli utslagna för att de inte följer "mallen" för hur man skall göra, vad man skall göra, när man skall göra det - i skolan.

Ett exempel på stelbenthet och okunskap är att man numera inte bara ska vara utbildad till lärare för att jobba på skola och undervisa elever (vilket ju är absolut självkl…

Npf-diagnos - till nytta för vem?

Jag var på en väldigt bra föreläsning för ett tag sedan. Den handlade väldigt mycket om det jag brukar prata om på mina föreläsningar - hur vi möter varandra, hur vi pratar med varandra, hur vi tänker om annorlundahet och så vidare. Föreläsaren var, som sagt, riktigt bra. Fast en sak var jag tvungen att lägga mig i. Det var när föreläsaren pratade om diagnoser och om hans oro för att en person som får npf-diagnos stämplas.  Jag räckte därför upp handen och tydliggjorde att diagnos är ett hjälpmedel, ett verktyg för personen som har en svårighet (vad det än råkar vara för svårighet), för omgivningen, för eventuellt behandlande personal runt personen med svårigheten. Då räckte en man upp handen och ifrågasatte diagnos lite grann. Att många han träffar, ungdomar som precis fått diagnos, ofta mår väldigt dåligt och att man behöver ifrågasätta för vem diagnosen är till för.  Jag tänker att alla som får en diagnos nog måste gå igenom en sorgeprocess, att se på sig själv med andra ögon, att…

"Det har varit en ynnest!"

Jag känner en tjej som i morgon slutar nian för andra gången. Förra året gick hon ut nian, ett år "för sent" och i år har hon läst upp några ämnen som hon inte var godkänd i. Nu, två år efter att hennes jämnåriga gick ut högstadiet, är hon äntligen klar med grundskolan. Att hon blir klar i år och inte för ett år sedan eller för två år sedan, gör mig ingenting och inte henne heller, tror jag. Att det kommer att ta flera år innan gymnasiet är avklarat är inte heller något vi oroar oss för längre.

I går eftermiddag hämtade jag henne från det läger där hon tillbringar en helg i månaden och två sommarlovsveckor. Där hon tillbringat en helg i månaden de senaste, snart sex åren. Igår pratade jag med en av ledarna. Han har känt henne så länge som hon gått på lägret. Han har följt henne i sex år. Nu ska han flytta och slutar därför som ledare.

- Tack för de här åren, jag hade köpt en present till dig om jag vetat, men jag förstod det som att du bara skulle vara pappaledig några månad…

Varför skapar adhd/add/autism/aspergers så mycket osäkerhet och ifrågasättande?

Jag skrev ett inlägg igår om att det alltid är bra att få en utredning som beskriver vad som är svårt för en människa - när en människa upplever sig ha svårigheter. Att få en diagnos som talar om för personen som har svårigheterna och människorna runt den vad som är svårt så att man kan sätta in medicin (för dem som behöver), hjälpmedel, stöd och förståelse bland annat. 

Det är så, ska vi säga, "lustigt" att detta och liknande inlägg alltid drar till sig människor som genast vill skrika ut saker om adhd. Som att adhd (och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) inte finns, att de är överdiagnostiserade, att man - å ena sidan - gömmer sig bakom dem, att man - å andra sidan.

Jag har därför i dagens inlägg valt att klippa in två av kommentarerna jag fick på facebook angående diagnos av funktionsnedsättningar inom npf-området. Här kommer de: 


1 Forskare har rönt att dessa sjukdomar har ökat genom utsläpp, radon, och alla andra miljögifter som människan har utsätts för!!!&qu…