Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2013

Om saker som känns men inte sägs och Debatt

Ikväll har jag sett Uppdrag Gransknings program om friskolor. Det är sorgligt att se, frustrerande. Sorgligt för att det är precis så här många familjer upplever sig bli behandlade. Att ha ett barn som behöver extra stöd och förståelse, men faktiskt i och med det få mindre möjlighet att välja den skola som hen vill/kan gå på. Frustrerande för att det då och då tas upp till debatt, men ändå inte förändras.

Vi är många med erfarenheten av att ha ett barn med särskilda behov som sökt skola och upplevt att skolan inte vill ha mitt barn, kanske har man inte fått det exakt uttalat, men slirade, precis som i programmet, en känsla av att man sorterat bort barnet. Bortsorterad, men på ett sådant sätt att inget kan bevisas.

Jag skrev om skolans makt häromdagen. Detta är en del av makten, man tycker och tänker en sak, men säger en annan. Efter det kan föräldrarna och barnet stånga huvudet blodigt mot väggarna för att få det den har rätt till - utan att förstå varför det inte blir som man önskar,…

Cancersvulster, friskolor och Janne Josefsson

Aftonbladet och Expressen tar upp Uppdrags Gransknings nästa program där de granskar friskolors sätt att välja elever till sin skola. VDn på en skola jämför "elever med adhd som cancersvulster som måste hållas ifrån de fina eleverna". Man kan spotta på den här mannen för hans människosyn och man kan bli upprörd över hur man på vissa friskolor väljer bort elever som behöver extra stöd.

Men tyvärr är det fortfarande så här man ofta ser på elever med särskilda behov, inte bara i skolan men också i samhället. Vi är inte där ännu att alla förstår att npfsvårigheter är lika med funktionsnedsättningar och att alla som misslyckas faktiskt gör det för att de inte kan, inte för att de vill misslyckas.

När jag stod mitt i stormen med min dotter, när hon var mobbad och ingenting fungerade, så ringde jag runt till skolor. Jag berättade vad hon hade för svårigheter och jag kan säga ärligt att jag flera gånger upplevde och möttes av att min dotter inte var intressant för deras skola. De sa…

Prins guldlock

Mamman hade precis varit ute på kvällspromenad med familjens hundar och lämnat övernattningskläder till sin dotter som skulle få sova över hos kusinen efter en tjejmiddag. Dottern hade varit så glad. Därför kände sig mamman så glad när hon kom hem igen.
Sonen låg i sin säng. Några år tidigare hade mamman kallat honom "Prinsguldlock" för hans ljusa, guldlockiga hår. Nu låg han, prins guldlock i sin säng, lite mörkare i håret och med färre korkskruvar. Pojken hade precis somnat. Det hörde mamman på pojkes andning. Mamman kröp försiktigt ner till sin son för att krama honom lite. Då vaknade Prinsguldlock. Klarvaket sa han till sin mamma:
- Jag drömde om en ett barnprogram som jag såg när jag var liten. Det var en flicka där som hade två pappor så de andra barnen retade henne. Då kom det en tant som skällde på barnen för att de retade flickan så hon blev ledsen.
- Var det en arg tant, som en häxa, den där tanten som skällde, frågade mamman.
- Neeej, nej, det var ju du för du fö…

Vi har makten

Att vara lärare är riktigt hårt slit. Det är fantastiskt roligt, men det kan ibland också vara väldigt ansträngande. Man vill ju ge eleverna så mycket. Man vill att de ska lyckas. Man vill att de ska lära sig, att de ska känna att de utvecklas, att de har vänner, att de är någon, att de kan "bli något".

Men, så ska man ju se till att eleverna får med med sig allt som läroplanen säger. Man vill kunna ge dem bra betyg enligt de skolinspektionen och läroplanen säger att man ska mäta i de olika ämnena. Man har elevernas föräldrar som man vill ska vara nöjda, som kanske ibland har annan syn på vad som är viktigt och vad som är rätt för barnet. Man behöver skriva åtgärdsprogram, individuella utvecklingsplaner, planeringar för terminen, för veckan, för dagen.

Mitt i allt detta ska man orka med själv också.

Det kan tolkas som om jag gnäller över mitt jobb. Det gör jag inte, men jag vill beskriva hur oerhört svårt yrket är. Hur komplext det är och hur viktigt det är. Kanske är det dä…

Respekt och förståelse

Under manifestationen i Göteborg i torsdags kväll lyssnade jag på ett par politiker som höll tal och sedan svarade på Ann Nolins (huvudansvarig för manifestationen) frågor. När jag lyssnade på talarna som inte hade direkt erfarenhet eller kunskap om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, slogs jag återigen av hur olika bilder vi har av vad som är svårt och hur man kan göra eller inte göra för att förbättra. Vi pratade om det på jobbet häromdagen också. Vi pratade om att vi, alla människor som lever i samhället behöver få mer kunskap om npf och allt som kommer med dem.

Fast egentligen är det ju så med allting som är avvikande och svårt på något sätt att människor inte tycker att de får tillräcklig förståelse för sina svårigheter eller annorlundaheter. Människor med ryggmärgsbråck tycker inte att de får tillräcklig förståelse för det de måste kämpa med. Alla som drabbas av en svår och kanske obotlig sjukdom, eller diabetes, astma, psykiatriska sjukdomar, cp-skada eller någ…

Manifestationen i Göteborg för barn med npf

Manifestationen för barn med särskilda behov - apropå att man dragit åt svångremmen om deras möjlighet till extra stöd - gick av stapeln i Göteborg i torsdagseftermiddag. Det gick bra. På ledarsidan igår stod denna krönika.

Några har hört av sig. Ni vill läsa mitt tal från Manifestationen. Jag lägger in det här för dig som vill läsa:


"Jag heter Malene Larssen och jag är lärare och handledare på en av få resursskolor i Göteborg. Den här terminen har vi märkt att det blivit extra svårt för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att få beviljat tilläggsbelopp för sina svårigheter. Det har gjort att många av de ansökningar vi fått till vår skola avslagits av kommunen.  
Varför ska det finnas resursskolor, då?  En av mina elever sa häromdagen:

Här får man möta lärare som förstår, det är första gången det händer för mig!

Jag ser elever som kommer till oss, tysta, ledsna, misstänksamma, beredda att försvara sig - igen. Elever som man, trots att man verkligen försöker få till en …

"Arga Snickarn" behöver nya glasögon!

Jag såg "Arga snickarn" ikväll på tv. Jag har läst på facebook här i kväll att det finns de som skrattar och hånar Annika, som var den som fick hjälp/blev utsatt för Anders i kvällens program.

Jag har skrivit förr om programmet och om hur man möter människor med npf-svårigheter. Det kan du bland annat läsa om här. 

Ikväll var det, som sagt, en kvinna vid namn Annika som fick hjälp/blev utsatt av Anders. Jag tvivlar inte på att Anders och hans team verkligen vill hjälpa den de åker hem till (förutom att göra bra tv som jag och andra vill titta på). Hur man tolkar Annika i kvällen program, som är lärare, fyrbarnsmamma, mormor och "helsnurrig" beror på vilka glasögon man har på sig.

Om man inte har glasögonen som ser att "alla människor vill lyckas och gör rätt om de kan" så tänker man nog att det är rätt av Anders att skälla på Annika. Att hon är hopplös och bara utnyttjar hjälpen utan att vara det minsta tacksam för den hjälp hon får.

Om man har glasögonen…

Nu är det dags att agera

Det blåser snåla vindar kring barn med npf-svårigheter. Bidrag dras in, resursskolor läggs ner. Barn ger upp, stannar hemma, får en skadad självkänsla som kanske aldrig går att laga igen.

I Stockholm har man gjort det. Föräldrar och personal till barn i särskilda behov har REAGERAT.  Det har gett resultat.

Fler städer behöver följa Stockholm exempel och reagera. Nu har du chans att påverka. Nu har du chans att göra skillnad. Nu har du chans att göra mer än klaga på allt som inte fungerar. Visa att du inte går med på att barn i särskilda behov misshandlas av beslutsfattare som inte förstår bättre!

REAGERA!

Kom till Gustav Adolfs Torg i Göteborg klockan 1700 nu på torsdag. Ju fler vi blir, desto mer kan vi påverka. Gå in här och anmäl dig och anmäl dig inte bara - kom och var med, du är viktig. Precis du är viktig, din medverkan!

Jag kommer att vara där - kom du med!

När det jobbiga försvinner är livet underbart

Efter tre dagars konstant migränattack mot mitt huvud då jag bara tagit mig upp korta stunder för att hjälpa barnen med något eller äta lite mat - har stunden kommit då huvudvärken rullar ur mitt huvud för denna gång. Känslan då huvudet blir fritt från det onda är nästan (men verkligen bara nästan) värt det onda - för befrielsen att bli fri smärtan är så enormt skön. Ungefär samma känsla är det när smärtan i att bli missförstådd och misstänkt för att vara en dålig mamma försvinner - då människor får kunskap. Det beskrev mamman som skickade en kommentar till ett inlägg jag skrev i maj i år på denna blogg. Jag lägger ut den här för dig att läsa, om du vill. Själv ska jag njuta av att vara smärtfri ett tag till idag. 


"Den stress det innebär att man har ett barn med funktionsnnedsättning inom det neuropsykiatriska funktionsområdet som i sig för med sig att man alltid måste försvara sitt föräldraskap, att man faktiskt är en bra förälder, en fantastiskt, jävla innehelvete bra förälder …