Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juli, 2012

Adhd och Michael Phelps

Jag följer ju, som bekant, OS-sändningarna från London. Igår var det, bland mycket annat, simning. Jag hejar på alla svenska deltagare, till viss del alla norska deltagare OCH Michael Phelps från USA.


Michael Phelps har en adhd-diagnos som ställt till det för honom i hans uppväxt och samtidigt är nog det en av anledningarna till att han blivit så bra, den fantastiska energin som han har.

Man pratar om adhd som en diagnos, som ser ut på ett sätt, men sanningen är nog den att adhd har lika många ansikten, lika många varianter på lättheter och svårigheter som det finns människor med diagnos. Sanningen är också den att variationerna på vad som är lätt och svårt i livet är större, mycket större bland människor som har en npf-diagnos.

Att Michael Phelps har kunnat bli så bra i simning är fantastiskt, men viktigt är att komma ihåg att alla människor med adhd/add diagnos inte alls har den energin och drivkraften. För dem som har det är det bara att tacka och ta emot, utnyttja kraften. För dem…

När barn inte är som vi förväntar oss att de skall vara

Hela dagen har jag gått och myst här hemma. Regnet öste ner för några timmar sedan - och jag mös. Maken och stora dottern är ute med båten ett par dagar till, det öste ner på dem också fick jag höra...

Ofta träffar jag människor som vill berätta för mig, om sig själva och sina barn eller om andra föräldrar och deras barn. Ofta blir det så efter att man frågat vad jag jobbar med. Det lustiga med de där samtalen är att föräldrar som berättar om sina svårigheter och/eller sina barns svårigheter och familjens kaos gör det i ett jagperspektiv i förhoppning att jag skall förstå att de gör sitt bästa. Jag förstår. För jag vet att, i princip, alla föräldrar gör det de tror är bäst för sina barn.

När ett barn föds med förmågor som gör att de trivs, är glada och nöjda för det mesta, klarar det som vi föräldrar och andra, förväntar oss att man skall klara vid en viss ålder, så är det relativt lätt att vara förälder.


När ett barn föds och saknar vissa förmågor, som gör att de oftare än andra barn…

Sockertråd och gummiband

Jag träffade en tjej för ett par veckor sedan. Hennes känslor "satt på utsidan" som man brukar säga. Hon var glad, plötsligt blev hon ledsen, sedan blev hon glad igen. Plötsligt ville hon inte. Hon ville ha den maten, men inte den maten. Hon ville se det, men inte det andra. Hon åkte "berg-och-dalbana" i sina känslor, hela tiden.

Och jag tänkte.
Hon är som sockret jag smälter för att limma pepparkakshuset till jul. Sockertråden när den dragits ut och stelnat. Tänk dig stelheten och skörheten tråden besitter. Vid minsta tryck eller stöt på tråden så går den sönder i tusen bitar. Så var det för tjejen jag träffade. Tjejens känslor föll rakt ner på trottoaren och gick i tusen bitar - hela tiden. 

Jag känner en kille som är som ett gummiband. Det spelar nästan ingen roll vad som händer, så finner han sig ändå. Hans gummiband tål nästan allt, utom när han blir anklagad för något han inte tycker att han har gjort. 
Några kallar tjejen för en "orkidéblomma". Jag…

Livet - döden - diagnosen

Fortfarande diskuteras det om diagnosens "nyttighet". Fortfarande är det många som tycker att man bara stämplar och lägger in människor i fack när man utreder och diagnosticerar människor som upplever svårigheter i livet. En del går så långt att man tycker att människor som får en diagnos bara vill ha det själva eller ge det till sina barn "för att ha något att skylla på". Min erfarenhet är att det allt för sällan utreds och sätts diagnos på människor så de kan få hjälp och förståelse för sina svårigheter. Diagnos kan vara skillnad på liv och död. Precis som en cancerdiagnos, eller diabetesdiagnos, allergidiagnos eller astmadiagnos - kan vara skillnad på liv och död.


Igår träffade jag en kvinna som är ett tydligt exempel på det, att diagnos kan vara skillnad på liv och död. Första gången jag träffade henne, för drygt tio år sedan, för en intervju kring hennes mycket svåra anorexia, var hon i de sena tonåren. Hon pratade med en ljus och rak ton, kommer jag ihåg att …

Inifrån ett utanförskap

Gästbloggare nummer två heter Elin och har en blogg som du kan gå in och läsa här. Elin är 32 år och hon fick diagnosen add för ett par år sedan. Hon lider också av social fobi och panikångest. Det vill hon att jag nämner i texten om henne.

Hur det är att leva med svårigheter som inte syns på utsidan beskriver hon bra i det här inlägget. Det är ungefär tio år mellan den första delen av texten och resten. Före och efter att hon fick ett namn på vad som gör att hon har svårt att få ihop saker som andra har lätt för.

Fast lättheter har hon, som att skriva en intressant och givande blogg som du kan läsa mer av här, till exempel...



Från livet. Det är med sorg i hjärtat jag läser dom där nästan tio år gamla dagboksinläggen.
Dom är röriga men fulla med känslor.
Man läser mellan raderna redan då hur det var inuti.
Hur svårt det var med relationer.
Hur svårt det var att våga. läser dom där nästan tio år gamla dagboksinläggen.
Dom är röriga men fulla med känslor.
Man läser mellan raderna redan d…

Får jag lov att presentera...:

Jag har ju lite semester från bloggen och bad er som läser min blogg att höra av er om ni vill "gästblogga" hos mig. Några av er har hört av er och en av dem är Pa Sandberg, som du läser mer av nedan. Kul blogg, tycker jag själv. Första gästbloggaren tar upp funderingar kring mycket av det jag skriver om, men ur perspektivet att inte ha närmare erfarenhet av npf-svårigheter. Intressant, roligt och välskrivet, tycker jag i alla fall. Gästbloggare nummer 1, Pa kommer här (och vill du läsa mer av honom så kan du gå in här):

Olika lika – eller Pappas nya klänningBy blogbypa Alla är olika. En del är mer olika än andra. En del är så olika att dom får en bokstav som visar hur olika de är. Andra får en hel rad. Så att de kan vara lite mer lika de andra som är lika olika.
Jag stannade och kände den på den somriga klänningen i den färgglada butiken. Den var fin. Verkligen.
- Den skulle jag kunna ha på min dotters skolavslutning, sa jag med ett snett leende till Kloka gubben i granen, …