Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2012

Njutläsning

Tänk dig ett barn, ja, säg att det är en pojke, runt sju år. Tänk dig pojken, sju år som just börjat glänta på skafferiet till lässkatten. Det glittrar där inne, sprakar och äntligen är springan så stor att barnet kan se hur det glittrar, kan greppa skatterna med sina bara händer. Han har knäckt läskoden och snubblar fram på orden. Han är sugen på att öppna mer, tränar hemma på att läsa. Han hittar en bok om rymden. Rymden är det som fascinerar honom mest just nu. Man har "njutläsning" i skolan. Barnen skall lära sig njuta av en god bok varje dag en liten stund. Pojken bestämmer sig för att ta med sig rymdboken och njuta av den på lässtunden i skolan. Han har ryggsäcken med rymdboken på ryggen när han går till skolan på morgonen. Han är stolt över boken, han skall visa klasskompisarna. Sedan skall han läsa om planeterna, solen, de svarta hålen och astronauterna. Han längtar lite till "njutläsningen" där han går mot skolan med sin mamma. Tänk sedan att pojken tar fram …

Idag skall jag till jobbet igen...

Idag är det min sjätte dag som jag jobbar heltid. Sjätte dagen som jag går till mitt arbete på den nystartade skolan här i Göteborg. Sjätte dagen som min dotter går själv till skolan utan att jag är hemma.
Det känns som en revolution att jag kan göra det. Fullständigt fantastiskt, faktiskt.

Igår när jag gick iväg var det svårt för min dotter. Jag fick gå ändå, eleverna väntar på mig. Min dotter kom inte iväg på morgonen hörde jag när jag ringde hem, men vi bestämde att hon skulle gå senare, vila sig lite och sedan gå iväg. Det gjorde hon.

Det här är den sjätte dagen på sjutton år som jag jobbar heltid - fast jag har sett till så jag inte är fast på jobbet, för att kunna förändra och lämna skolan om jag måste vara hemma på morgnarna igen.

Min familj har tur. Här finns en man som tjänar så pass bra att vi har kunnat göra så. För många familjer där det också måste vara någon vuxen hemma på morgonen som kan stanna hemma hela dagen eller som kan gå till skolan och vara där har inte den tur…

Sockertrådsbarn och struktur

Jag skrev om "sockertrådsbarn" för inte så länge sedan. Barnen som har svårt att anpassa sig till nya situationer, som har svårt med de exekutiva funktionerna, som är gränsöverskridandet, som blir arga lätt. Barnen som på många sätt är motsatsen till de elastisk gummibands barnen. Barn som, liksom sockertråd, går mitt itu vid ansträngningar som vi andra kan tycka är små och obetydliga.

Vi pratar om nyttan och det viktiga med att ha struktur och att hålla sig till den för de barnen som så lätt går sönder. Tyvärr möter jag alldeles för ofta människor som tror att struktur är lika med rigida regler och tydliga gränssättningar. Regler som är till för barnet kan istället bli ett hinder för det. Struktur som skulle underlätta, försvårar istället eftersom man tror att man måste hålla sig till strukturen vad som än händer - "för barn med npf-svårigheter mår bra av struktur".
Struktur är bara bra när det fungerar för barnet och regler är bara till för att underlätta för bar…

Över- eller underdiagnostisering?

Jag får ofta mejl från föräldrar och lärare. Det här mejlet fick jag för ett tag sedan av en förälder. 

Många människor ifrågasätter att så många barn och ungdomar får diagnos nu mera. Nu senast kan man läsa några sådana inlägg efter Victoria Quarnströms och min debattartikel på Svt-Debatt. Jag tror att det är, precis som David Eberhard sa under adhd-debatten på Svt Debatt i våras att människor med adhd har varit så underdiagnostiserade under lång tid att det inte är konstigt att det upplevs som väldigt många nu, när man börjar se svårigheterna och förstå vad det är. Tänk om vi kunde komma dit att vi kunde hitta barnen redan som små då föräldrarna ser saker och kanske söker hjälp. Tänk om man kunde hitta så bra "verktyg" att barn fångas upp tidigt och får hjälp tidigt så de slipper alla år av misslyckanden, så som mamman beskriver.  "Hej Malene antar att du får många liknande mail men jag vill ändå maila och tacka dig för allt du skriver om NPF, jag har läst din bok är ja…

Ett prinsessrike någonstans och någongång i Sverige

- Grattiiiiiiis! Några mellanstadietjejer kryssar mellan andra barn och deras cyklar. Skolklockan ringer snart. Det är en febril aktivitet i cykelrutan för att hinna få låst cykeln innan dagens första lektion börjar. Tjejen som fyller år är en "populär" tjej i sin klass. Det ser man på graden av ansträngning hennes tjejkompisar gör för att komma först till henne. Hon har ljust, välkammat hår. Hon ser glad ut, tjejen som fyller år. Tjejerna är nu framme hos födelsedagsbarnet. De kramar henne och ropar åter "grattiiiiis" till sin klasskamrat. Tjejen väljer med omsorg. Hon vet vem som har högst status, vem hon vill prata med. Vem som är välkommen in i hennes prinsessrike. Hon tittar på just den tjejen. De andra två negligerar hon. De går mot skolan. Födelsedagsbarnet och den ena av de tre tjejerna. De andra två har inte hört, men ändå förstått att de inte är välkomna. De går lätt diskret  bakom . Ett par meter, men de vet att de inte är välkomna i prinsessriket

Debattartikel

Igår publicerades SvtDebatt en debattartikel som Victoria F Quarnström och jag skrivit. Den kan du läsa här. Jag vet att många av er som läser min blogg också har läst om den på facebook, men jag vet också att ni är många som inte har läst den så därför lägger jag ut den här. Gå gärna in och läs kommentarerna och känner du för det, så skriv en kommentar du också, så att människor som inte förstår kanske gör det...

Nu måste jag skynda mig. Barnen skall upp och bli klara innan jag måste hoppa upp på "Vitablixten" och cykla iväg till skolan jag jobbar på några dagar i veckan.

Ha en skön dag!

Sänk stressen med ekvation

Så här i början av skolstarten/jobbstarten kan det vara bra att ha med sig något fast att hålla sig i när vägen ibland kan kännas lite skakig i början. Den här ekvationen är så viktig att tänka på från lärares, föräldrars sida, men också i den egna tanken. Med skolan kommer massor av krav och är de för höga så tar det inte så lång tid att slipas ner till att inte orka någonting. Enkelt förklarat kan man säga att lagom med krav som anpassas till förmågan ser till att stressen hålls på en rimlig och gripbar nivå. Tid för återhämtning är också viktig, att lägga in återhämtningstid varje dag för att orka är viktigt - även när sakerna man gör känns roliga. 
Det finns en ekvation, som kan användas till mycket och som förklarar mycket. Den är enkel och lätt att bära med sig. Den kan ge förklaring till mycket..

När du lever ett liv där det som förväntas av dig och kraven på dig är ungefär de samma som du har förmåga till blir din vardag ganska trevlig att leva. Siffran blir 1 utgifter och in…

Om hur det kan vara - gästbloggare

Elin har en blogg där hon skriver om viktiga saker. Jag lägger ut ett inlägg från henne där jag tycker att hon beskriver hur svårt det kan vara när man inte har energi som man vet räcker en hel dag eller nästa dag eller nästa timme och hur svårt det kan vara att få saker gjorda när mycket snurrar runt ibland. Läs gärna och hälsa gärna till Elin. Hennes blogg kan du läsa mer av här, förresten.

Jag har lite svårt att få saker gjorda men nu i veckan har 
jag varit på Ikea Örebro på en snabbshopping, bland annat köpt en golvlampa, köpt en sladd till en annan lampa.
Fina röda kuddar med fåglar på till soffmys. 
Körde hem fars BMW medan han körde hem skåpbilen han köpte i Örebro.
Köpt gardiner och en väggklocka på Åhléns.
P har hjälpt till att städa i min dator.
Gjort klar allt till förnyelsen av mitt körkort och fixat det.

Med andra ord har jag varit väldigt produktiv senaste veckorna/ veckan.
( I mina mått mätt )
Och så fått uppgifter från ett ställe och skickat iväg ett brev till ett annat ställ…

En saga om en flicka

Det var en gång. En flicka föddes. Hon var den allra, allra vackraste och finaste flickan i konungariket, tyckte hennes mamma, precis som nästan alla mammor och pappor tycker om sina barn. Dagarna gick och flickan växte. Mamman älskade sitt barn så mycket så hon ville ge henne heeeela konungariket.

Allt eftersom åren gick fick mamman en känsla att allt inte var på samma sätt hos hennes dotter, som hos barnen som dottern gick på dagis med. Känslan växte sig starkare, dag för dag. Mamman berättade för andra om sin känsla, men ingen lyssnade. Alla andra sa bara till mamman att hon överdrev, att hon var förstagångsmamma och då blir det så. Att hon pjåskade med sitt barn och att det kanske var så att dottern var lite sen, men att det där det växer bort med åren. 
Mamman fortsatte att älska sin dotter. Hon älskade henne från jorden till månen och tillbaka. Hon gjorde allt för att hennes dotter inte skulle komma efter eller bli utanför eller bli mobbad, när hon hade gått i skolan ett par år.…

Lagom med krav

Om mindre än en vecka börjar skolan för många barn och ungdomar i Sverige. I och med skolstarten är det många måsten som dyker upp. Många måsten, svåra måsten kan göra vardagens liv svårt att leva. Att gå upp tidigt, att klä på sig, att äta frukost, att komma iväg i tid, att träffa klasskamrater, att sitta still och lyssna, att räcka upp handen, att orka vara med hela lektionen utan att "tappa det", att göra läxan, att gå på fritids, att börja jobba (om man slutat skolan) att gå och lägga sig i tid, att somna. 
När det inte blir som man tänkt, som andra förväntar sig, som vardagens liv är för det flesta - känns det jobbigt. Man blir arg och ledsen, frustrerade och får dåligt samvete. Vad gör jag för fel? Vad gör mitt barn för fel? Varför är det så här? Så fortsätter man att kämpa och kämpa och ändå fungerar det inte som för de flesta.  Man måste acceptera att det är så och man måste se fördelarna med hur sonen/dottern är och vad sonen/dottern kan. Då blir vardagens liv lätta…

Skolstarten och skolans arbete

Igår skrev jag om skolstaren som börjar närma sig och vad man som familj kan göra för att underlätta för ett barn med npf-svårigheter inför skolstarten. Idag tänkte jag skriva om vad man i skolans värld kan göra och tänka på när skolan drar igång nästa vecka.

Jag har träffat både föräldrar och lärare som berättar hur "den andra sidan" påverkar situationen man befinner sig i. Jag skulle vilja att man såg allt som en helhet kring ett barn med npf. När det inte fungerar hemma för ett barn med npf-svårigheter så påverkar det skolan och dess personal. Åt andra hållet är det likadant, men det är klart att när det inte fungerar med ens barn, att få upp det, att få iväg det till skolan, att få socialen på sig o s v så påverkar det så mycket mer.

Enkelt uttryck kan man säga att när det fungerar i skolan så blir det lättare hemma och tvärtom.

Vad kan man göra, nu inför skolstarten, för att underlätta samarbetet mellan hem och skola?

Kontakta familjen/eleven via mejl, telefon och hör l…

När ett barn inte mår bra

Jag får så gott som dagligen mejl från människor som vill berätta eller fråga om saker som berör npf-diagnoser. Ofta undrar mejlskrivarna vad man kan göra för att hjälpa när ett barn har det svårt, eller hur man kan underlätta för ett barn som inte orkar med skolan. Texten i mejlen, som för det mesta är skrivna av mammor är ofta mycket ledsen och frustrerad. Man gör som förälder, sitt bästa upplever man. Man upplever att skolan försöker göra sitt bästa, men på något sätt blir det fel ändå. Barnet mår dåligt. Barnet misslyckas. Barnet kommer inte iväg. Barnet är ledset. Ibland (oftare på senare tiden) är mejlen skrivna av ungdomar som själva fått en diagnos, som vill berätta. De mejlen är roliga att läsa för de andas förhoppningar även om uppväxten väldigt ofta varit tuff. 
Hur gör man för att hjälpa någon med npf-svårigheter som har det svårt?
Som enskild är det lite som att "slåss mot väderkvarnar" för om inte samhället och dess medborgare förstår att de inte förstår och a…

Snart skolstart och betygshets

Jag sitter och lyssnar på regnet utanför. Igår var lägret på Ågrenska slut. Vi är inne i augusti. Tänker på hösten som närmar sig, på skolstarten för alla barn i vårt land. För några är skolstarten mer ångestfylld än rolig. Jag skrev ett inlägg om skolan och betyg i "skolk" härom månaden som jag tycker passar bra att ta upp igen. Läs och sprid gärna om du tycker detta är viktigt. 


Tre kommunalpolitiker skriver i endebattartikel i GT att de tycker att skolk bör finnas med i betyget. David Lega och hans två kollegor tror att man genom att föra in skolk i betygen kommer att öka närvaron bland de elever som sällan kommer till skolan.

Det är så så sorgligt att man fortfarande år 2012, tror att man kan hota och skrämma barn som inte mår bra - till skolan. Jag skall berätta varför det inte fungerar och varför idén på att införa skolk i betygen är så fullständigt ologiskt, kränkande och kontraproduktivt för många barn och deras familjer.

Den amerikanske psykologen, Ross Greene säger må…

Om inkludering och exkludering

Snart skall jag börja ringa till skolor runt om i landet. Jag brukar göra det så där i början av terminen för att berätta om min föreläsning och för att prata lite med rektorerna hur deras skola jobbar med barn som inte ingår i "majoritetsgruppen".  Ofta har rektorerna mycket att göra. Då blir det rätt korta samtal, men ibland tar sig rektorerna mer tid och då blir det längre. En gång pratade jag med en skolledare väldigt länge. Vi pratade om onyttan med inkludering SÅ LÄNGE pedagoger inte har kunskap i hur man inkluderar elever med svårigheter. Då blir barnen istället för inkluderade - exkluderade. Och det är det ju ingen som egentligen vill, men resultatet blir tyvärr det när kunskapen och förståelsen saknas. Fast om man inte är medveten om att man saknar kunskap och förståelse, hur skall man då kunna hjälpa? Samhället i stort är tyvärr också väldigt exkluderade för människor med olika svårigheter. Hur gör man så att andra människor skall förstå, människor som inte har me…

Ahlshammar och hennes diagnos

Jag gläds med Therese Ahlshammar som tydligen är så frisk i sin rygg att hon skall kunna delta i 50 meter fritt på fredag. Måste kännas härligt när man haft ett mål i fyra år att inte behöva lämna walk over till det...



 Jag noterar att hon under presskonferensen berättar att hon äntligen fått en "diagnos" på sin skada. Nu vet hon vad som gör att det gör ont. Hon har kunnat få behandling för just den skadan. Man har kunnat sätta in medicin för att reparera skadan. Hon vet var skadan sitter och tycker att det är skönt att veta och hon tycker också att det är skönt att ha fått besked för att slippa oroa sig för att det är något värre, sa hon.

Jag noterar att hon inte blir ifrågasatt.... Jag noterar att hon är nöjd och tycker att diagnosen har gjort nytta för henne... Jag funderar över varför det är så olika accepterat med diagnoser - utifrån vad det är för diagnos man har eller får... Vet du?

Nu kommer jag att hålla alla tummar och tår för att hon skall kunna simma utan att ha …