Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från april, 2012

Vi lever!

Vill egentligen bara säga det för jag vet att några av er som läser här blir oroliga när jag inte hör av mig på bloggen på ett par dagar...:)

Vi har haft två intensiva, fantastiskt roliga dagar i Danmark, hela familjen, med nya vänner och massor av nya erfarenheter. Vi kom hem väldigt seeeent i natt.

Nu skall vi äta frukost och packa upp och bara njuta av allt roligt som hände i helgen.

Sedan skall jag skriva ett "riktigt" blogginlägg, jag lovar!

Jag ska...

ta "Danmarksbåten" till Danmark i eftermiddag. Lillagubben skall spela sitt livs första TURNERING. Om du tror att han är nervös, pirrig och väldigt glad inför resan - så tror du helt rätt...
Han får en hejarklack med sig i form av mamma (alltså jag), pappa och storasyster förutom resten av laget, då.

Förutom att åka och vara i Danmark i helgen så tänkte jag läsa den här boken som jag fick mig tillskickad idag. Spännande. Någon som har läst den? Vad tycker ni om den?



Njut av fredagen, var du än befinner dig!

Dags för "Den arge snickaren" att utbilda sig!

Jag tittade på "Den arge snickaren" på kanal 5 igår. Jag har haft svårt att sova i natt. Det har rivit och kliat på mig efter programmet...
Kvinnan som fick hjälp i gårdagens program är ingen personlig vän till mig, men vi är vänner på Facebook. Jag tänker inte närmare gå in på hennes medverkan mer än att säga så här; Jag tycker att du, "Majsan" som deltog i programmet var en modig, positiv, kärleksfull, sprallig, vänlig, älskvärd representant och ett viktigt språkrör för människor som har npf-svårigheter av olika slag. Det var väldigt tråkigt att snickaren inte tog din passning om svårigheter när man har diagnoser, för programmet hade kunnat bli så lärorikt för människor som inte vet något om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar då.
Nu till varför det rivit och kliat på mig i natt.
Vecka ut och vecka in kan vi följa den arge, arge, arge snickaren när han läxar upp olika människor i vårt avlånga land. Människor som av olika anledningar inte får ihop alla bitar…

Ett inlägg som är lite roligt

Mer än halva äggmackan är uppäten när Lillagubben utbrister i en monolog:
- Den här mackan kommer att lukta äckligt om en stund. Vet du varför? För att det är typ, massa bakterier som börjar äta av mackan och sedan fiser de. De fiser biogas, biogas är bra. Bakterierna äter bananskal också. Och fiser. Av tusen bananskal kan man åka bil tio mil. Det har jag lärt mig i skolan.



Ja, idag blev det, i motsatts till igår, ett gladare inlägg...

Idag skall jag för övrigt åka till en läromedelsmässa i Uddevalla för att "vikariera" för Lotta Abrahamsson. Det blir en ny upplevelse. Hoppas att det går bra och att Lotta snart är frisk igen!

Tankar i en blombukett och galla

Vissa inlägg tar längre tid att värka fram än andra. Idag är ett sådant och jag vet precis varför det är så. Idag har jag så många olika, trådar som dinglar runt i min hjärna. Saker som hänt, saker som sagts som jag vill skriva om. Det är många trådar, som sagt så idag får du som läser bloggen en "blombukett" av lösa trådar (eller blommor kanske jag skall säga för det låter mycket trevligare) som jag tänker på och som jag vill berätta om.

Jag tänker på:

Psykologen som berättade för gruppen jag satt i (där jag är den enda med personlig kännedom om npf-svårigheter) att människor med adhd behöver motstånd för annars kan de inte utvecklas - samtidigt som jag satt med min telefon i högsta hugg och smsade med min dotter som inte kom iväg till skolan, fast hon ville, men det blev så fel (och då är ändå en släkting hemma hos oss den dagen i veckan då jag inte kan vara hemma tills dottern skall gå till skolan). Jo, motstånd är väl bra, men om man inte klarar av motstånd, tänker jag..…

Bamse vs fröknarna

Jag känner en sjuåring som säger;

- Jag hade mycket hellre haft Bamse som fröken än mina fröknar. Bamse säger att straff gör sällan någon bättre. Mina fröknar ger straff.

Straff gör sällan någon bättre. Straff motiverar sällan. Straff skrämmer. Straff manar den som blir straffad - att ge igen, det förstår till och med sjuåringen.

Motivation, kärlek och belöningar i lagom dos, det ger däremot barn växtnäring. Det förstår också sjuåringen. Varför förstår inte alla vuxna det?

bloggtips

Måndag morgon... Bråttom, bråttom, bråttom. Får bli ett riktigt inlägg ikväll istället. Men jag tänkte på vad en av kommentarerna som skrevs. Om tips på bloggar. Jag har ju inte några bloggar som jag länkar till, men jag skulle kanske ta och lägga alla bloggar i en mapp så kan man hitta många lästips hos mig också!
Så, till er som har egna bloggar. Skriv er bloggadress i en kommentar till migidag så lägger jag in den i mappen som jag skall skapa för er som läser min blogg. 
Ha en skön dag så ses vi ikväll! Nu skall jag på en föreläsning om npf och kbt - mycket spännande!

Nyfiken

Jag är så nyfiken på var du som läser min blogg bor och hur du hittade min blogg så idag hoppas jag att du som läser här skriver en kommentar till mig. Det räcker alldeles tillräckligt med staden du bor i, men du får också gärna, om du vill, beskriva hur du hittade min blogg. Kanske hittade du hit genom facebook, eller så har du varit på en av mina föreläsningar, läst någon av mina böcker, eller genom en annan blogg.

Är du med på det? Jag börjar med mig själv; Göteborg, började skriva blogg för tre år sedan efter ett möte jag hade med en kvinna. Jag kände att hennes historia måste jag berätta, men hur - och så blev det en blogg då.

En lördag med många bollar i luften...

Dottern är på månadens läger ute på Ågrenska den här helgen. Hon älskar att vara där med sina vänner i gruppen, både ledare och tjejer.

Lillagubben spelade pingisturnering idag. Jag var med hela dagen och jag njööööööt av att sitta där på bänken och bara vara. Jag kikade på Lillagubben och hans socialiserande med klubbkompisarna. Han pratade, spelade, lekte, busade, umgicks - med klubbkompisarna precis som ingenting. Precis som de flesta andra barn i hans ålder gör.

När man bär med sig en erfarenhet av att ständigt stå på tå, observera, vara redo att rycka in och stödja, förklara, bli ifrågasatt, sopa undan, prata för ett barn som det så sällan "glider på" för. Då blir den motsatta upplevelsen, den som de flesta föräldrar är vana vid - så otroligt fantastisk att man bara njuter. Precis som jag gjorde idag.




Vill också passa på att tacka för alla kommentarer ni skickar. Det gör mig glad och det gör bloggen bättre. Någon var det som tänkt att hennes kommentar inte var viktig, d…

Varför gör du det?

Idag skrev jag ett inlägg som handlade om att jag saknar kommentarer och kontakt med er som läser min blogg - idag fick jag fantastiska kommentarer från många av er. Du som beskrev att du pratar med vänner om "dagens blogginlägg", ni var andra som beskrev att bloggen betyder mycket för just er, någon beskrev att du läser bloggen för att förstå mer och ytterligare någon hade visat bloggen för barnets lärare och andra som behöver förstå mer.

Och jag - jag har läst och läst och läst era inlägg så nu är jag alldeles varm i hjärtat.

Tack!

Någon gång funderar jag över vad jag gör. Någon gång känner jag mig lite ifrågasatt. Någon gång funderar jag på att börja frilansa som journalist igen, eller börja jobba som lärare på någon skola igen.

Men så händer det något som gör att jag återigen förstår varför jag inte kan göra något annat än att jobba med frågor som rör, förståelse, respekt, acceptans för människor med npf-svårigheter.

Som häromdagen, till exempel.

Jag träffade en man som …

Det känns lite ensamt...

Ibland känns det som om jag skriver och skriver och skriver och skriver. Och så är ni flera hundra varje dag som läser och läser och läser, men ni hör så sällan av er. Jo, några av er hör av er, men det börjar bli väldigt glest mellan kommentarerna.

Jag känner mig ensam utan gensvar, lite som vår ena höna "Summer" som kikar in genom fönstret utan att få komma in. Lika utanför som hon, känner jag mig.






Ville bara att du skulle veta det. Bara ett enkelt litet knapptryck på "kul", "intressant" eller "oj" skulle faktiskt göra att jag kände mig mindre "utanför glaset" och mer "inne i rummet".

Ville bara att du skulle veta det.

Fast en liten, liten kommentar hade faktiskt gjort mig ännu gladare, om varför du läser min blogg. Det hade varit roligt att läsa om, tycker jag. Som en liten fredagspresent som jag hade blivit vääääldigt glad att få.

Ville bara att du skulle veta det...

Magiskt

Tänk att vi haft ytterligare en dag som varit magisk av lycka och av framsteg och av mod! Det som ledde fram till min första mening i det här inlägget var att min dotter blev medbjuden på Eric Saades konsert i Lisebergshallen igår kväll. Hon som åkte spårvagn själv in till stan i måndags, tackade ja till inbjudan.

Sedan hörde hon inget från sin vän, som hon lärt känna genom lägerverksamheten på Ågrenska - för vännen visste ju att min dotter skulle med. (Det här med att ha svårt att tänka sig in i andra människors tankar ställer ofta till det för människor med npf).

Igår fick de tag i varandra och visst skulle det bli konsert. Dottern och hennes snälla kompis skulle bli körda av vännens snälla pappa. Bägge tjejerna var nervösa. Bägge tjejerna hade mobiltelefoner och hörselskydd med sig. Bägge tjejerna var uppklädda och väldigt förväntansfulla.



Tre timmar senare kommer en fantastiskt glad och lycklig Dotter ut genom vännens bil. Det hade gått JÄTTEBRA. Eric Saade var asgrym och man hade…

Energiförbrukning

Jag har precis vinkat av Dottern och Lillagubben. Bägge är på väg till skolan idag. Själv skall jag ta mig en sovmorgon alldeles strax. Efter åtta timmars bilkörning igår (till och från Köping) med kvällsföreläsning och hemkomst vid halv ett så behöver jag en liten extra sömn idag. (Du som eventuellt oroar dig för min bilkörning sent på natten kan lugna dig med att jag har en liten metod för att inte bli trött. Jag sätter helt enkelt på radion på höööög volym och ylar med i varje låt. Jag lovar ingen kan sova vare sig i bilen eller på tio meters avstånd från den samma när jag sjunger falsk till "What doesn´t kill me makes me stronger...).



Jag brukar sova på hotell när jag är så långt hemifrån, men igår gick inte det. Maken skulle på jobbresa tidigt i morse och därför skulle ingen vara hemma på morgonen om inte jag kom hem. Alltså körde jag hem genom natten, falsksjungande och pommesfrittätande.

Jag funderar på det där med energiförbrukning och energipåfyllnad idag. Idag skall jag…

Den bortappade diagnosen

Nu är höstens öppna föreläsningar bokade. Gå gärna in på länken och kolla in städerna om du är intresserad - eller om du vet någon, t ex skolan ditt barn går på, eller som du är lärare på - dela vidare. Hjälp mig sprida informationen. Tack!

Det blir många städer i närheten av Göteborg i höst och det beror framförallt på att min dotter börjar gymnasiet och allt blir nytt och därmed finns risken att mycket blir svårt i början. Att finnas hemma varje morgon kommer att vara viktigt.

Varför jag föreläser? Den frågan har jag fått ett par gånger och svaret är väldigt enkelt.
Människor (barn/ungdomar/vuxna) med liknande svårigheter som dem min dotter har får sällan höras i samhället idag. Den enkla anledningen till det är att det inte finns någon som pratar om dem - och de själva har svårt att göra sig hörda. Därför är det så viktigt för mig att fortsätta sprida information och kunskap om hur det kan vara och vad man kan göra när man själv har ett barn med add, eller om man träffar ett barn/u…