Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2013

Om stöd som tas bort

För något år sedan samtalade jag mycket med en ung tjej. Bland mycket annat, pratade vi om det här med npf och svårigheten med att få stöd över tid. När stödet kommer och det så smått börjar flyta på kring den här tjejen så börjar man diskutera att ta bort stödet. "Allt verkar ju fungera så bra nu".  Tjejen berättade samma sak som andra människor jag träffat med erfarenhet av npf gör, nämligen att man till en början, efter utredning och diagnos om något neuropsykiatriskt funtionshinder får stöd och hjälp. Ganska bra, ibland, till och med.  Så går det ett tag. Mycket av det som var svårt innan utredning, diagnos, stöd, hjälp och (ibland) medicin fungerar sakta men säkert bättre. Alla blir glada och nöjda. Det flyter på ett tag. Sedan kommer diskussionen igång. - Men nu går det ju så bra. Kanske att vi skall ta bort stödet några timmar, kanske skall vi försöka med andra böcker, kanske du klarar dig i den stora klassen? Alla är glada. Barnet för att det fungerar bättre och hon…

Njutläsning

Tänk dig ett barn, ja, säg att det är en pojke, runt sju år. Tänk dig pojken, sju år som just börjat glänta på skafferiet till lässkatten. Det glittrar där inne, sprakar och äntligen är springan så stor att barnet kan se hur det glittrar, kan greppa skatterna med sina bara händer. Han är sugen på att öppna mer, tränar hemma på att läsa. Han hittar en bok om rymden. Rymden är det som fascinerar honom mest just nu. Man har "njutläsning" i skolan. Barnen skall lära sig njuta av en god bok varje dag en liten stund. Pojken bestämmer sig för att ta med sig rymdboken och njuta av den på lässtunden i skolan. Han har ryggsäcken med rymdboken på ryggen när han går till skolan på morgonen. Han är stolt över boken, han skall visa klasskompisarna. Sedan skall han läsa om planeterna, solen, de svarta hålen och astronauterna. Han längtar lite till "njutläsningen" där han går mot skolan. Tänk sedan att pojken tar fram boken och fröken säger "den är för svår för dig, den kan …

Om att hålla tiden

Jag pratade frånvaro och sena ankomster med några lärare efter en föreläsning för några veckor sedan. Frustrationen är uppenbar. Problemet är vanligt. Hur gör man när eleven med npf-diagnoser inte kommer i tid till skolan? Kontakta föräldrarna så de ser till att deras barn kommer iväg? Anmäla frånvaro så att studiebidraget fryser inne? Socanmälan? Något annat förslag?

En av lärarna tycker att man får göra föräldrarna uppmärksamma på de sena ankomsterna så de löser problemet. Några andra håller med.
- Det är ju bara att se till att gå upp en halvtimme tidigare, säger en annan.
Och jag som vet, av egen erfarenhet, att det inte är så lätt att lösa det problemet genom att "gå upp en halvtimme tidigare" eftersom det att ha svårt att få den inre "motorn" att starta, att sakna känsla för tid och att ha svårt att motivera sig att komma iväg, tillsammans gör det väldigt svårt att lyckas med just den biten - att komma tid. Det är en del av funktionsnedsättningen.

Jag tänkte …

Om diagnoser och så lite om läraryrket

Jag läser en artikel i Dn idag som handlar om diagnoser och som jag tycker är så bra och viktig att alla bör läsa.

Igår läste jag en artikel om en författare som heter Samir Said. Han är 33 år och ger i dagarna ut sin andra roman "Monomani". Har inte läst vare sig denna eller hans debut som kom förra året, men jag fastnar för texten i artikeln om honom.

Reportern frågar författaren om han fick bra betyg i svenska när han gick i skolan. Samir svarar;
- Nej svensklärarna var mina fiender. Jag hatade dem. Jag fick tillbaka allting rödmarkerat. En lärare gav mig G- och sedan sade hon till mina föräldrar "Det märks att han gillar att skriva, men det räcker inte".

Jag tänker på en liten kille jag känner. Han har lite ångest över svenskauppgifterna som skall lämnas in. Han har egentligen lätt för att uttrycka sig och för att skriva, men han har svårt att göra dem exakt efter lärarens uppmaningar. Så svårt att han börjar få "skrivkramp".

Och jag tänker i bägge fa…

Narkolepsi och adhd/autism

Jag hittar en artikel som jag fick publicerad på Newsmill för ett tag sedan. I den funderar jag på hur medias två olika sätt att bevaka och beskriva två liknande funktionsnedsättningar påverkar allmänhetens uppfattning om dem. Det är en viktig artikel, tycker jag. Därför sprider jag den här via min blogg idag. 
Att fylla på med energi flera gånger per vecka är viktigt. Idag ska jag fylla på - med att gräva i jorden och plantera lite fröer samt dricka hallonssmothies. Fylla på med energi. Alla behöver det, du också - fyll på med något du gillar att göra idag, men först  - läs och dela gärna min artikel om hur olika man ser på och förmedlar nyheter om adhd och narkolepsi. 
Jag läser i Svenska Dagbladet om narkolepsiepidemin som drabbat Sverige efter massvaccinationen mot Svininfluensan. Jag tycker det är väldigt bra att man tar upp ämnet och beskriver vilka problem som drabbat de barn som utvecklat narkolepsi efter vaccinationen. Förståelsen och respekten är total i media, inte bara SvD h…

Vi har ingen mobbning!

Ibland hör jag lärare och föräldrar säga så när jag pratar om barns utsatthet, om hur mobbning kan se ut. Om att mobbning kan vara grym, men fullständigt osynlig för andra - eller upplevas som ingenting av andra.

"Vi har ingen mobbning på den här skolan".

Så är det inte. Jag vågar påstå att alla skolor i Sverige har någon form av mobbning - någon gång.

När man säger "vi har ingen mobbning på vår skola" så gör man ett barn som redan är utsatt - dubbelt utsatt.

Bara för att jag som lärare inte ser mobbning - betyder ju inte det att det inte finns. Upplevelsen som jag upplever är bara sann i mina ögon. I någon annans ögon är upplevelsen en helt annan - fast händelsen är den samma.

Ha en härlig fredag.

Ångest som tar kommando över livet

Så gott som varje dag har jag samtal som rör barn/ungdomar och ångest. Ångesten kan se väldigt olika ut. Någon kan uppleva den som "inte så farlig" (än så länge i alla fall) så som lätt obehag att gå till skolan eller gå från hemmet till riktig dödsångest.

Det finns alltid ett svar på varför ångesten kommer, kanske inte alltid sjävklart och tydligt som ett trauma är, men det finns alltid ett svar på varför när man börjar fundera på varför ångesten uppkomit.

Att vara utsatt för långvarig stress, misslyckanden och nederlag är en riktigt "bra" grogrund för att bilda ångest.

Varför får så många ungdomar ångest idag, då? Jo, för att många, många ungdomar upplever långvarig stress under sin uppväxt, så enkelt är svaret.

Hur gör man för att bli av med ångesten, då? Lägga sig under täcket och vänta ut att det obehagliga ska gå över brukar vara det naturliga att ta till. Att sluta gå ut om det är det som upplevs skapa ångest. Att sluta äta om det är det som skapar ångest. A…

Jag hatar och älskar Arga snickarn!

Jag har en slags "hatkärlek" till Arga snickaren. Alltså jag ser att Anders vill hjälpa dem han och hans team åker hem till, men på det sättet han ofta gör det, alltså...

I det här avsnittet är Anders igång igen. Hela Anders team är så innehelafriden pigga, snabba, alerta, käcka, ordningsamma, fixiga och trixiga och det är JÄTTEBRA för de hjälper familjer som ofta är i kris. Men när familjerna måste stå ut med att visa upp sig i all eländighet och måste stå ut med att få hundra skopor ovett över sig så blir jag störd.

Alltså mannen i det här avsnittet som jag kikat på ikväll säger ju själv att han väldigt svårt att göra klart saker, att hans "förra fru" inte heller stod ut med att han höll på att försöka få klart saker, att han behöver äta "lyckopiller" för att orka. Han har svårigheter som inte signalerar en funktionsnedsättning, som rullstolen för en rörelsehindrad, eller blindkäppen för en synskadad - men han har svårigheter, så sant som jag heter Male…

"Jag har ADD"

Jag fick en kommentar till mitt förra inlägg som jag kände var så viktigt och bra att jag är tvungen att lägga ut den som ett eget inlägg. Det handlar om en tjej som berättar hur det är och har varit att vara annorlunda, att ha ADD. Sista meningen i texten är så fin och så riktigt. Man väljer inte att få en funktionsnedsättning i det neuropsykiatriska funktionsområdet, men man väljer att lära sig, att acceptera, att hjälpa...

Hej!
Tack för många bra tankar!!
Jag är en tjej på 15 år som för ett halvårsen fick diagonsen ADD. Och när jag gick i 2:an så fick jag diagnosen Dysleksi!
och jag går på medcin nu! Min medecin har ökat livskvaletin jätte mycket för mig! I LOVE IT!!

Mina föräldrar har hela tiden vetat att jag är unik så att säga.Jag lärde mig inte prata för änn mycket sent. Jag har haft mycket stora sömn poblem! Jag har alltid tyckt det är jätte svårt att springa hoppa och gå m.m.
Under många år har jag varit mobbad både från andra elever och för den delen lärare också. Mamma och pappa…

Återigen - om smygkritiserande av npf-diagnoser

Återigen är det någon som vill diskutera ADHD. Den här gången är det Svenska Dagbladets Ledarskribent IVAR ARPI som vill säga vad han tycker om adhd-diagnoser. Svenska Dagbladet - det är en ganska "tung" tidning. Ledarsidan - det är en ganska "tung" avdelning i tidningen. Ivar Arpi, vill diskutera och har många intressanta och viktiga åsikter som han för fram i sin ledarartikel. Icke desto mindre slutar det, som så många gånger förr med en eftersmak av att ADHD egentligen för det mesta bara är en "hittepå-grej" som därför är svår att förhålla sig till och ta på allvar. Som journalist/opinionbildare/folkbildare har man ett mycket stort ansvar för vad som kommer ur en ens dator eller ur ens mun och framförallt när man jobbar på ett mediabolag som har så högt förtroende bland människor - som SvD har.

Därför tycker jag att det är på sin plats att titta på texten och fundera på vad den gör mot oss som läser den, även om det är tio dagar sedan texten publicerad…

Grattis!

Från en annan mamma till Fredrik Reinfeldt

Det här kom till min facebooksida och jag tycker att det är så bra och positivt att mamman tagit initiativ till detta mejl. Den modiga mamman heter Petra Canberger och hon har gett mig tillstånd att lägga ut det hon skrivit. Ju fler vi blir, desto mer kan vi påverka. Tillsammans kan vi göra skillnad!
Hej statsminister Fredrik Reinfeldt. 

Jag läser regelbundet en blogg som heter "alla har lättheter". Den handlar om barn med särskilda behov. Barn som inte (ofta) ses på rätt sätt i skolan och som inte får den hjälp de behöver. Min son är en av de alla barn med npf-problem som inte "passar in" i den mall som barn i Sverige ska pressas in i enligt dagens skolsystem. 

I den här bloggen har jag uppmärksammat ett öppet brev till Jan Björklund och till dig. Ett brev som inte verkar ha blivit besvarat på något endaste sätt, inte ens att det är mottaget. Det känns faktiskt riktigt riktigt oförskämt. Inte bara för att ni väl måste ha någon sekreterare eller prao-elev som kan skic…

Föreläsningar om ADD och autism

Nu har jag ju väldigt mycket skoljobb till hösten, som det ser ut nu i alla fall och därför har jag inte kunnat planera så många föreläsningar, men några ska det allt bli.

Du kan gå in och läsa om dem här och du kan hjälpa mig att sprida informationen om dem, eftersom jag inte har någon tid över till att sprida information om dem nu när jag jobbar heltid på skolan. Lättast att sprida infon är att du går in på den här länken och sedan klickar på knappen "F" för att dela på facebook. För er som är anhöriga eller själva har diagnos inom npf-spektrat finns ett alternativt pris. Hör av dig till mig på min mejl så förklarar jag hur du gör i så fall.

Tack!

Jag lovade ju, men det får bli Loreen istället...

Jag lovade ju att skriva mer om konsekvenspedagogik och kanske framförallt INSE B-pedagogik, som jag gillar att kalla det för.

Men.

Jag har varit sjuk en ganska lång period nu och behöver ta det lite lugnt, lyssna på kroppen, göra som den säger. Därför skriver jag inget idag, men bjuder gärna, nu i dessa Eurovisiontider (Euriviosnfinalen går på lördag) på en "Loreentolkning" som blev till spontant under en maskeradfest hemma hos oss i höstas. Om du orkar titta på filmen mer än två minut så får du njuta av min man som tolkar Loreens dansare. Då blir det ganska skojigt, tyckte ialla fall våra gäster när vi sjöng för dem:)

Vi hörs snart igen, måste bara vila lite först...

Det måste få konsekvenser!

Vi var några som diskuterade hur vi ska få eleverna att bli snällare mot varandra, att sluta använda så fula ord mot och med varandra.

- Det måste få konsekvenser när de inte är snälla mot varandra, var det några som sa.

Men, tänker jag.

Konsekvenspedagogik är inte lätt att förhålla sig till.

För det första, är det inte lätt att hålla reda på allt som skall hända och göras när någon (ett barn för det mesta då) har gjort något som vi kommit överens om (eller som vi vuxna bestämt) är fel. Om jag gör det - så händer det. Men om jag gör nästan det men inte riktigt det - vad händer då? Och om jag gör lite mer än det - vad blir det mer för konsekvens/straff då?

För det andra; om det är något just de här eleverna som jag jobbar med, har fått prova på så är det konsekvenspedagogik - som inte fungerar - det är ju därför de kommit till oss i de flesta fall.

Nej, att fixa till det som blir fel - till nästa gång - så att det inte kan bli fel nästa gång - det är pedagogik som heter duga och det fu…

Värsta sortens stress

Igår skrev jag om stress som kommer när kraven är för höga i förhållande till de förmågor en människa äger. Jag skrev också om det livsviktiga i att skaffa sig tid till återhämtning.

Men det finns stress som man inte kan göra så mycket åt, annat än att acceptera att den finns och försöka leva med den och om möjligt välja bort den som förorsakar stressen, människor som inte förstår...

Jag har fyra barn. Två är "bonusbarn" och två är "egenfödda". Två av barnen har astma, ett av barnen har många olika allergier. Samma barn har också diagnoserna add och atypisk autism.

Det att vara mamma till flera barn har gett mig intressanta, men också sorgsna och frustrerande erfarenheter.

Att vara mamma till barn utan diagnoser eller funktionsnedsättningar, som fungerar i skolan och som växer upp som de flesta barn gör med små "busutflykter" till höger och vänster, men aldrig mer än vad man kan förvänta sig av ett barn som växer mot vuxenlivet, då är det inte svårt att v…

Stressens påverkan på oss

Det finns en ekvation när det gäller stress, som är viktig att känna till och som är viktig att hålla sig till.  I samhället vi lever, med skola, arbete, sociala relationer, att passa in, att nå upp till, att duga - då kommer massor av krav. När kraven och förväntningarna är för höga tar det inte lång tid att slipas ner till att inte orka någonting.

Enkelt förklarat kan man säga att lagom krav som är anpassade till förmågan ser till att stressen hålls på en rimlig och gripbar nivå.

Att leva med eller bredvid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är oerhört krävande och stressande. Att ha en funktionsnedsättning är jobbigt i sig, men det jobbigaste är nog ändå det där att inte bli trodd, att bli avpolleterad som någon som inte gör sitt bästa, som inte försöker, som ställer till det för sig, som misslyckas för att man inte vill eller känner för det. Den stressen är svår att ta bort, men vi måste försöka för att orka vidare.

Ekvationen, som kan användas till mycket och som förklarar m…

Svar på ett inlägg i Lärarnas Tidning

Som medlem i Lärarförbundet får jag två nummer av Lärarnas Nyheter hem i brevlådan varje månad. I senaste numret finns en insändare. Rubriken lyder:

"Inkludering - inte bra för alla"

Jag blir ju så klart extra intresserad eftersom rubriken beskriver en av de frågor som jag funderat mycket på, både utifrån mitt lärarperspektiv, men också utifrån föräldraperspektivet. Jag kan se att det finns elever med funktionsnedsättningar som tjänar på att gå inkluderade i den vanliga grundskolan, men jag kan också se att många elever inte mår bra av att gå inkluderade. Att det finns elever som istället blommar upp när de får gå på "specialskolor" där det finns kunskap och där det är okej att tänka annorlunda. Där det är okej att vara "unik". Där det finns möjlighet att hitta lösningar som gör att en elev som tidigare misslyckats i skolans ämnen och bland skolkamrater plötsligt kan lyckas och äntligen får börja blomma..

Jag blir intresserad av rubriken och därför läser j…